Blä...
Det är nog det bästa ordet för att beskriva allt. BLÄ.
Och inte kunde jag sova heller. Min väckarklocka ringer om 5 min och jag har redan tittat på klockan 5 gånger för att se om det är dags snart. Första gången var kl 3.
Och idag ska jag gå till skolan trots att jag inte har gjort det jag skall. Sitta där och skämmas en hel dag. Fan vad sugen jag är på det. Not.
Och Marre har tröttnat på att höra om P. Jo, naj, det förstår väl jag med. Jag har också tröttnat på det. Att ha honom i mitt huvud. Men vad fan ska jag göra åt det då? Och vem ska jag nu lätta mitt hjärta för? Vem orkar höra om en aldrig läkande hjärtesorg? Fan.. Kan det inte bara försvinna? Så jag kan sova om nätterna och tänka på annat på dagarna. Så jag blir av med ångesten och kan leva klokt igen.
När jag inte berättar hur det känns så tror hon att allt är bra. Vi har redan gått igenom det en gång. Då trodde hon jag kommit vidare för att jag inte pratade om det lika mycket längre. Men så är det ju inte riktigt.. :-/ Tyvärr..
Känns som så fort jag slutar prata om det så tror alla att allt är bra. "Du har ju inte pratat om det på jättelänge! Du har ju kommit över det!" .. Mm.. Nej, förlåt, men jag mår inte bra igen.. Jag har inte kommit över något alls.. Det finns hos mig hela, precis hela, tiden. Jag bara försöker skona er från att höra på allt skit. För min del är det inte den minsta skillnad. Ledsen att göra er besvikna. Jag tuggar och tragglar på som vanligt..
Solen verkar bemöda sig med att skina idag iaf. Vi kan ju hoppas iaf. Eller nej.. Fan. Då kommer jag ha ångest över att behöva sitta i ett jävla klassrum precis hela dagen. Yes. Gud vad kul.
Har tusen saker att göra idag. Hoppas det går bättre idag än igår.
Hejdå.
/Kapten
Och inte kunde jag sova heller. Min väckarklocka ringer om 5 min och jag har redan tittat på klockan 5 gånger för att se om det är dags snart. Första gången var kl 3.
Och idag ska jag gå till skolan trots att jag inte har gjort det jag skall. Sitta där och skämmas en hel dag. Fan vad sugen jag är på det. Not.
Och Marre har tröttnat på att höra om P. Jo, naj, det förstår väl jag med. Jag har också tröttnat på det. Att ha honom i mitt huvud. Men vad fan ska jag göra åt det då? Och vem ska jag nu lätta mitt hjärta för? Vem orkar höra om en aldrig läkande hjärtesorg? Fan.. Kan det inte bara försvinna? Så jag kan sova om nätterna och tänka på annat på dagarna. Så jag blir av med ångesten och kan leva klokt igen.
När jag inte berättar hur det känns så tror hon att allt är bra. Vi har redan gått igenom det en gång. Då trodde hon jag kommit vidare för att jag inte pratade om det lika mycket längre. Men så är det ju inte riktigt.. :-/ Tyvärr..
Känns som så fort jag slutar prata om det så tror alla att allt är bra. "Du har ju inte pratat om det på jättelänge! Du har ju kommit över det!" .. Mm.. Nej, förlåt, men jag mår inte bra igen.. Jag har inte kommit över något alls.. Det finns hos mig hela, precis hela, tiden. Jag bara försöker skona er från att höra på allt skit. För min del är det inte den minsta skillnad. Ledsen att göra er besvikna. Jag tuggar och tragglar på som vanligt..
Solen verkar bemöda sig med att skina idag iaf. Vi kan ju hoppas iaf. Eller nej.. Fan. Då kommer jag ha ångest över att behöva sitta i ett jävla klassrum precis hela dagen. Yes. Gud vad kul.
Har tusen saker att göra idag. Hoppas det går bättre idag än igår.
Hejdå.
/Kapten
Kommentarer
Trackback
