Jaha..
Där fick man för att man trodde att allt var fluffigt och lättfixat..
Hell no. :'( Vad fan hände..?? Jag vet inte.
Jag vet inte alls.
??
Jag som trodde allting var bra.
Här ligger jag ensam, en fredagskväll, och har ingen aning om vad det var som blev fel.
Inte en jävla aning om varför du blev arg eller sur, inte en jävla aning om
varför allt helt plötsligt är mitt fel, eller varför du inte svarar på nåt.
Sover du? Vägrar du? Tjurar du? Varför? Orkar inte. Fattar inte.
Fuck it.
Hell no. :'( Vad fan hände..?? Jag vet inte.
Jag vet inte alls.
??
Jag som trodde allting var bra.
Här ligger jag ensam, en fredagskväll, och har ingen aning om vad det var som blev fel.
Inte en jävla aning om varför du blev arg eller sur, inte en jävla aning om
varför allt helt plötsligt är mitt fel, eller varför du inte svarar på nåt.
Sover du? Vägrar du? Tjurar du? Varför? Orkar inte. Fattar inte.
Fuck it.
Fredag, osäkerhet och massa massa snö!
Hej vad det snöar!! Stora mjuka snöflingor, massor av dem! Fluffigt! Alla klagar på snön, och visst är det lite bassligt.. Men helt ärligt, - det är tusen gånger bättre än slask och blött!! Härligt med en riktigt vinter här på ön!! :D
Mjaa.. :) Som fortsättning på inlägget från igår så ska jag bara säga att jag slapp ställa kniviga frågor och vara orolig. Tålamodet gav resultat (den här gången). Tydligen inget allvarligare än mycket att göra och trötthet. Så mänskligt. Och det kom fram alldeles av sig självt, utan några konstiga korsförhör eller press eller gråt eller nåt annat jobbigt. Helt fantastiskt!
Tyvärr slutar det ju inte här, även om jag hade velat det. Osäkerheten finns kvar (det är ju trots allt inte första gången jag hört de här förklaringarna och försökt lita på dem, bara för att sedan bli bedragen å det grövsta), men jag gör mitt allra allra bästa för att försöka dämpa den. Det är svårt, och riskabelt. Det är tryggt här inne bakom min sköld.
Litar man inte på någon så kan de inte såra en. Men då kan man inte älska eller bli älskad fullt ut heller. :/ Balansgången är så svår. Hur mycket får det kosta att vara säker på att inte bli sårad..? Var går gränsen? Ska man offra kärlekens äventyr bara för att vara trygg? Det skulle ju bli riktigt riktigt bra! Eller riktigt dåligt.. Hur ska man veta? Vilka kan man lita på? Finns väl tyvärr inget svar på det. Men det är väl som de säger, satsar man inget kan man inget vinna. Det är bara det att det gör ju så förbannat ont att förlora.. :(
Ska man förenkla saker så har man väl två alternativ när det är såhär. Eller - jag har det. För mig är det allt eller inget. Endera antar man utmaningen, eller så avböjer man. Något velande eller halvhjärtade försök är inte aktuellt i min värld. Endera tar man ett djupt andetag, ger sig hän, chansar, satsar fullt ut och kastar sig ut för branten - för att flyga, högt i det ljuva blå, eller falla hårt och krossas mot marken. Eller båda. Eller så står man tryggt kvar med båda fötterna på jorden, men får aldrig reda på om man skulle ha flugit.
Och nu är det ju så att jag inte vill dö nyfiken. Vill aldrig behöva undra - kunde det ha gått? Gick jag miste om något underbart? Så valet var egentligen inte så svårt. Inte när hjärtat väl hade sagt sitt, och nyfikenheten väckts. Jag tog ett djupt andetag och antog utmaningen. Och jag har inte ångrat mig. Man får det. Ångra sig alltså, det är helt okej. Man får välja fel, inse det och dra sig ur om det inte känns rätt. Men det känns rätt.
Och faktum är, att den där obehagliga känslan, osäkerheten, rädslan, som dyker upp lite då och då - som nu - inte är så stark (peppar peppar) och påträngande som den har varit. Den här fina, härliga människan som väckt mina känslor har faktiskt inte gett mig någon anledning att vara rädd. Inga lik i garderoben, ingen skrämmande otrohetsstatistik, inga läskiga aggressiva sidor, inga lögner. Jag är bara rädd ändå. För säkerhets skull. Det finns ju så mycket som kan hända, så många saker som kan låta bli att stämma, så mycket att vara rädd för.. Men jag är inte lika rädd, och rädslan avtar långsamt för varje gång han har tålamod och stillar min oro, för varje gång jag har tålamod och inte grips av panik. Tilliten växer - sakta, försiktigt, trevande, men likväl - den växer. Ibland måste man våga lita på någon annan, för att man ska kunna flyga.
Jag kastar mig ut, blundar, hoppas. Måtte jag inte falla.
Tänker på Aladdin, när han tar med Jasmine på den flygande mattan.
Han räcker henne handen, och säger;
- Litar du på mig?
- Va?
- Jag sa, litar du på mig?
- Jaa..?
Vad som händer sen, det vet ni säkert allihop :)
En helt ny värld, glitter, molnfluff, ljuv musik, fyrverkerier och allt det där.
Och nog stämmer det, i all sin symbolik - en helt ny värld väntar, om man bara vågar ta steget.
Och det slår mig, att man nog turas om att vara Jasmine.
Att våga ta den utsträckta handen och våga lita på den andra.
Vi kastar oss ut, blundar, hoppas, litar på varandra.
Det är lättare att våga flyga när man har någon att hålla i handen. <3
Mjaa.. :) Som fortsättning på inlägget från igår så ska jag bara säga att jag slapp ställa kniviga frågor och vara orolig. Tålamodet gav resultat (den här gången). Tydligen inget allvarligare än mycket att göra och trötthet. Så mänskligt. Och det kom fram alldeles av sig självt, utan några konstiga korsförhör eller press eller gråt eller nåt annat jobbigt. Helt fantastiskt!
Tyvärr slutar det ju inte här, även om jag hade velat det. Osäkerheten finns kvar (det är ju trots allt inte första gången jag hört de här förklaringarna och försökt lita på dem, bara för att sedan bli bedragen å det grövsta), men jag gör mitt allra allra bästa för att försöka dämpa den. Det är svårt, och riskabelt. Det är tryggt här inne bakom min sköld.
Litar man inte på någon så kan de inte såra en. Men då kan man inte älska eller bli älskad fullt ut heller. :/ Balansgången är så svår. Hur mycket får det kosta att vara säker på att inte bli sårad..? Var går gränsen? Ska man offra kärlekens äventyr bara för att vara trygg? Det skulle ju bli riktigt riktigt bra! Eller riktigt dåligt.. Hur ska man veta? Vilka kan man lita på? Finns väl tyvärr inget svar på det. Men det är väl som de säger, satsar man inget kan man inget vinna. Det är bara det att det gör ju så förbannat ont att förlora.. :(
Ska man förenkla saker så har man väl två alternativ när det är såhär. Eller - jag har det. För mig är det allt eller inget. Endera antar man utmaningen, eller så avböjer man. Något velande eller halvhjärtade försök är inte aktuellt i min värld. Endera tar man ett djupt andetag, ger sig hän, chansar, satsar fullt ut och kastar sig ut för branten - för att flyga, högt i det ljuva blå, eller falla hårt och krossas mot marken. Eller båda. Eller så står man tryggt kvar med båda fötterna på jorden, men får aldrig reda på om man skulle ha flugit.
Och nu är det ju så att jag inte vill dö nyfiken. Vill aldrig behöva undra - kunde det ha gått? Gick jag miste om något underbart? Så valet var egentligen inte så svårt. Inte när hjärtat väl hade sagt sitt, och nyfikenheten väckts. Jag tog ett djupt andetag och antog utmaningen. Och jag har inte ångrat mig. Man får det. Ångra sig alltså, det är helt okej. Man får välja fel, inse det och dra sig ur om det inte känns rätt. Men det känns rätt.
Och faktum är, att den där obehagliga känslan, osäkerheten, rädslan, som dyker upp lite då och då - som nu - inte är så stark (peppar peppar) och påträngande som den har varit. Den här fina, härliga människan som väckt mina känslor har faktiskt inte gett mig någon anledning att vara rädd. Inga lik i garderoben, ingen skrämmande otrohetsstatistik, inga läskiga aggressiva sidor, inga lögner. Jag är bara rädd ändå. För säkerhets skull. Det finns ju så mycket som kan hända, så många saker som kan låta bli att stämma, så mycket att vara rädd för.. Men jag är inte lika rädd, och rädslan avtar långsamt för varje gång han har tålamod och stillar min oro, för varje gång jag har tålamod och inte grips av panik. Tilliten växer - sakta, försiktigt, trevande, men likväl - den växer. Ibland måste man våga lita på någon annan, för att man ska kunna flyga.
Jag kastar mig ut, blundar, hoppas. Måtte jag inte falla.
Tänker på Aladdin, när han tar med Jasmine på den flygande mattan.
Han räcker henne handen, och säger;
- Litar du på mig?
- Va?
- Jag sa, litar du på mig?
- Jaa..?
Vad som händer sen, det vet ni säkert allihop :)
En helt ny värld, glitter, molnfluff, ljuv musik, fyrverkerier och allt det där.
Och nog stämmer det, i all sin symbolik - en helt ny värld väntar, om man bara vågar ta steget.
Och det slår mig, att man nog turas om att vara Jasmine.
Att våga ta den utsträckta handen och våga lita på den andra.
Vi kastar oss ut, blundar, hoppas, litar på varandra.
Det är lättare att våga flyga när man har någon att hålla i handen. <3
Catch the moment
Man ska skriva när man har allt i huvudet och det vill ut. Annars försvinner det.
Hade massor med välformulerade och djupa tankar igår, som var färdiga att sätta i print. Men då tänkte jag att "jag skriver imorgon istället, nu måste jag verkligen sova". Och nu är det borta. Eller, jag vet ju vad det var jag skulle skriva om, men det vill inte ut längre. Glöden har svalnat. Nu ligger det och vilar där inne. Jahopp. Kanske kommer tillbaka sen.
Mycket snö är det idag iaf. Tog nästan en timma att gräva fram bilen. Jag överlevde dock Visby-Roma tor. :) Bara det slutade blåsa så var det inte så farligt sen. Var duktig och var i skolan mao. Fast ingen inspiration.. :( Bara gegga i huvudet. Läste lite. Hjälpte inte så mycket. Det gjorde bara så jag längtar ännu mer till våren. :( Bläää.
Och vad är grejen med karlar som vrider ner gulligheten så fort de får sin tjej..? :( Dages ris till det. Nu förstår jag varför tjejer spelar svårfångade. De gillar när killarna är gulliga mot dem, när de anstränger sig.
Min är fortfarande gullig. Fast inte lika mycket.. Och inte lika ofta.. (-_-) Samtidigt så går det ju inte att tjata/tvinga fram.. Då får det snarare motsatt effekt. Så vad gör man då? När små hintar och uppmuntran inte funkar? Ska man bara låtsas som ingenting..? Avvakta..? Isf hur länge..? Det kan ju bero på nåt helt oväsentligt, som att han är sjuk o trött. Eller stressad. Eller bara inte tycker att man behöver antränga sig så mkt när man fått sin dam på kroken. Eller nåt helt annat. Äh.. Ingen idé att haka upp sig på det, då blir det ju bara värre. Men jag saknar dem, de små orden, lapparna, smsen vid lunchtid, att sova på armen. Allt det där som man inte behövde locka fram eller be om, utan som bara kom alldeles själv men som inte gör det lika mycket längre. Kanske bara en liten svacka. Kanske inte. Time will tell. I vilket fall som helst så tycker jag inte om det.
Hum hum humla.
/Kapten
Hade massor med välformulerade och djupa tankar igår, som var färdiga att sätta i print. Men då tänkte jag att "jag skriver imorgon istället, nu måste jag verkligen sova". Och nu är det borta. Eller, jag vet ju vad det var jag skulle skriva om, men det vill inte ut längre. Glöden har svalnat. Nu ligger det och vilar där inne. Jahopp. Kanske kommer tillbaka sen.
Mycket snö är det idag iaf. Tog nästan en timma att gräva fram bilen. Jag överlevde dock Visby-Roma tor. :) Bara det slutade blåsa så var det inte så farligt sen. Var duktig och var i skolan mao. Fast ingen inspiration.. :( Bara gegga i huvudet. Läste lite. Hjälpte inte så mycket. Det gjorde bara så jag längtar ännu mer till våren. :( Bläää.
Och vad är grejen med karlar som vrider ner gulligheten så fort de får sin tjej..? :( Dages ris till det. Nu förstår jag varför tjejer spelar svårfångade. De gillar när killarna är gulliga mot dem, när de anstränger sig.
Min är fortfarande gullig. Fast inte lika mycket.. Och inte lika ofta.. (-_-) Samtidigt så går det ju inte att tjata/tvinga fram.. Då får det snarare motsatt effekt. Så vad gör man då? När små hintar och uppmuntran inte funkar? Ska man bara låtsas som ingenting..? Avvakta..? Isf hur länge..? Det kan ju bero på nåt helt oväsentligt, som att han är sjuk o trött. Eller stressad. Eller bara inte tycker att man behöver antränga sig så mkt när man fått sin dam på kroken. Eller nåt helt annat. Äh.. Ingen idé att haka upp sig på det, då blir det ju bara värre. Men jag saknar dem, de små orden, lapparna, smsen vid lunchtid, att sova på armen. Allt det där som man inte behövde locka fram eller be om, utan som bara kom alldeles själv men som inte gör det lika mycket längre. Kanske bara en liten svacka. Kanske inte. Time will tell. I vilket fall som helst så tycker jag inte om det.
Hum hum humla.
/Kapten
<3
I could feel it from the start
Couldn’t stand to be apart
Something 'bout you caught my eye
Something moved me deep inside
I don't know what you did boy
But you had it
And I’ve been hooked ever since
Told my mother, my brother
My sister and my friends
Told the others, my lovers
Both past and present tense
That every time I see you
Everything starts making sense
Ain't no other man
Who can stand up next to you
Ain't no other man
On the planet who does what you do
You’re the kind of guy
A girl finds in a blue moon
You got soul, you got class
You got style with your bad ass
Ain’t no other man it’s true
Ain't no other man but you
Never thought I'd be alright
‘Til you came and changed my life
What was cloudy now is clear
You’re the light I needed
You got what I want boy
And I want it
So keep on giving it up
So tell your mother, your brother
Your sister and your friends
Tell the others, your lovers
Better not be present tense
Cause I want everyone to know
That you are mine and no one elses
You are there when I'm a mess
Talk me down from every stress
Give me strength boy you’re the best
You’re the only one who’s ever passed every test
Couldn’t stand to be apart
Something 'bout you caught my eye
Something moved me deep inside
I don't know what you did boy
But you had it
And I’ve been hooked ever since
Told my mother, my brother
My sister and my friends
Told the others, my lovers
Both past and present tense
That every time I see you
Everything starts making sense
Ain't no other man
Who can stand up next to you
Ain't no other man
On the planet who does what you do
You’re the kind of guy
A girl finds in a blue moon
You got soul, you got class
You got style with your bad ass
Ain’t no other man it’s true
Ain't no other man but you
Never thought I'd be alright
‘Til you came and changed my life
What was cloudy now is clear
You’re the light I needed
You got what I want boy
And I want it
So keep on giving it up
So tell your mother, your brother
Your sister and your friends
Tell the others, your lovers
Better not be present tense
Cause I want everyone to know
That you are mine and no one elses
You are there when I'm a mess
Talk me down from every stress
Give me strength boy you’re the best
You’re the only one who’s ever passed every test
Snö, grått, snörvel, prosit.
Det är grått ute, vill inte gå ut.. Ska gå hela vägen bort till mamma för att hämta bilen, sen få lite gjort på B-gatan. Är så jäkla trött på hyresgästernas nonchalans och drygheter. :( De skulle ha städat klart i helgen, men hade inte gjort ett bra jobb, sen skulle de städa igår, men OJDÅ, de hade inte rätt nyckel med sig.. Vilket de visste.. Och de kunde inte vänta på att jag skulle komma bort och låsa upp, för de skulle ju på bio. Ehum?? Hur i helvete tänker man då??
Aja.. Tar bara energi att bli arg. Men hur som helst så måste jag dit idag, det är bara 10 dagar kvar tills allt ska va klart. Och den här gången tänker jag inte vara en sån tidsoptimist som förra gången. Den här gången ska jag vara ute i god tid. Det som ska fixas är att möblerna ska ut ut lgh, lgh ska flyttstädas, och förrådet ska tömmas. Tar längre tid än man tror. Så jag borde verkligen verkligen gå nu... :(
Buhuu, vill inte ut i snön! :'( Inte när det blåser och äcklar sig! Bläää...
Ta på er varmt om ni ska ut idag!
/Kapten
Aja.. Tar bara energi att bli arg. Men hur som helst så måste jag dit idag, det är bara 10 dagar kvar tills allt ska va klart. Och den här gången tänker jag inte vara en sån tidsoptimist som förra gången. Den här gången ska jag vara ute i god tid. Det som ska fixas är att möblerna ska ut ut lgh, lgh ska flyttstädas, och förrådet ska tömmas. Tar längre tid än man tror. Så jag borde verkligen verkligen gå nu... :(
Buhuu, vill inte ut i snön! :'( Inte när det blåser och äcklar sig! Bläää...
Ta på er varmt om ni ska ut idag!
/Kapten
En bra fredag.
Jag kom jag upp i bra tid, hann med massa bra saker. :) Det är bra! Jag vaknade tillochmed av mig själv, och klockan var inte ens 10. Duktig Nemo!
Har städat, köpt startgas, tankat Brummels bil (!!), gått en skön promenad med trevligt sällskap, varit på stan, träffat Irene <3, mamma, Mirjam och massa.. :) Bara vandrat omkring och kollat.. Det känns så bra! Ibland glömmer jag bort att det finns en värld där ute med massa människor. :) Det var skönt och bara lulla runt och kika på allt och alla.
Och nu sitter jag här med min skinka och mitt potatismos och lyssnar på Michael Jackson. Kan inte låta bli att le lite åt en massa minnen.. Och jag känner saknad. Inte sådär så att det gör ont eller ger ångest, men vi hade bra roligt. Jag saknar det ibland. När vi hoppade i sängen i pyjamas så evinnerligt bakfulla och bara lyssnade på Michael Jackson och sjöng och skrattade. Jag skulle ljuga om jag sade att jag inte saknade det. MJs musik har alltid varit speciell och betytt väldigt mycket för mig, det är tråkigt att inte ha någon att dela det med. Vi hade förjävla skoj :)
Naj hu. Inte sitta här o bli sentimental :P ÅH!! :D Heal the world! I love it! Känner mig helt lugn, tillfreds och bara nöjd idag :D inte ens lite stressad..!? Wonderful! :)
Nu lite vin och ta en dusch, göra nåt av den här kvällen :)
Puss på er!
/Kapten
Har städat, köpt startgas, tankat Brummels bil (!!), gått en skön promenad med trevligt sällskap, varit på stan, träffat Irene <3, mamma, Mirjam och massa.. :) Bara vandrat omkring och kollat.. Det känns så bra! Ibland glömmer jag bort att det finns en värld där ute med massa människor. :) Det var skönt och bara lulla runt och kika på allt och alla.
Och nu sitter jag här med min skinka och mitt potatismos och lyssnar på Michael Jackson. Kan inte låta bli att le lite åt en massa minnen.. Och jag känner saknad. Inte sådär så att det gör ont eller ger ångest, men vi hade bra roligt. Jag saknar det ibland. När vi hoppade i sängen i pyjamas så evinnerligt bakfulla och bara lyssnade på Michael Jackson och sjöng och skrattade. Jag skulle ljuga om jag sade att jag inte saknade det. MJs musik har alltid varit speciell och betytt väldigt mycket för mig, det är tråkigt att inte ha någon att dela det med. Vi hade förjävla skoj :)
Naj hu. Inte sitta här o bli sentimental :P ÅH!! :D Heal the world! I love it! Känner mig helt lugn, tillfreds och bara nöjd idag :D inte ens lite stressad..!? Wonderful! :)
Nu lite vin och ta en dusch, göra nåt av den här kvällen :)
Puss på er!
/Kapten
Skoldag (!?) imorgon..
Det verkar som vi överlevde denna dusten.. :) Puh, skönt!
Kändes som ungefär ett ton tegelstenar föll av mina axlar.
Det som inte dödar härdar säger de.. Hoppas det stämmer.
Du och jag. Det är ju så det ska vara.
Förhoppningsvis får jag träffa Honom imorrn.
Då får vi se till att det blir bra helt enkelt.
Jag ska upp tidigt imorgon, för första gången på jag vet inte hur länge. Trädgårdsplanering med vuxenkursen hela dagen. Känns både roligt och förbannat jobbigt. Jag gillar (och då menar jag gillar som i jättesuperGILLAR) mina sovmorgnar.. xD Dessutom är torsdagar soppa-dagar på Lövsta. Det blir man aldrig mätt på. Men ska bli kul att sätta lite hjärnceller i rörelse efter ledigheten.
Mjo.. Då kanske man tillochmed kan sova lite inatt.. Nu när jag inte behöver ha massa ångest över att va osams med någon som jag absolut INTE tycker om att vara osams med. Eller, jag gillar iofs aldrig att vara osams med nån. Men poängen var att det hade vart bra att få lite sömn eftersom det blir en lång dag imorgon. Mycket längre än vanligt.
Måste nog gå upp redan vid 6.. x( Ggghh. Och då är det hundpromenad som gäller. Och sen ska jag GÅ till bussen också. Jag är inte överlycklig över att behöva gå ut och promenera när det är så satans kallt och inte ens solen är framme. Tur jag har en ordentlig overall nu iaf. Men ändå. Hade mycket hellre legat kvar i sängen. Burr.
Nej nu tog skinkmackorna och mjölken slut, så natti på er
/Kapten
PS. Fjärde dagen i rad jag kommer ihåg p-pillret! Yaay for me!
Kändes som ungefär ett ton tegelstenar föll av mina axlar.
Det som inte dödar härdar säger de.. Hoppas det stämmer.
Du och jag. Det är ju så det ska vara.
Förhoppningsvis får jag träffa Honom imorrn.
Då får vi se till att det blir bra helt enkelt.
Jag ska upp tidigt imorgon, för första gången på jag vet inte hur länge. Trädgårdsplanering med vuxenkursen hela dagen. Känns både roligt och förbannat jobbigt. Jag gillar (och då menar jag gillar som i jättesuperGILLAR) mina sovmorgnar.. xD Dessutom är torsdagar soppa-dagar på Lövsta. Det blir man aldrig mätt på. Men ska bli kul att sätta lite hjärnceller i rörelse efter ledigheten.
Mjo.. Då kanske man tillochmed kan sova lite inatt.. Nu när jag inte behöver ha massa ångest över att va osams med någon som jag absolut INTE tycker om att vara osams med. Eller, jag gillar iofs aldrig att vara osams med nån. Men poängen var att det hade vart bra att få lite sömn eftersom det blir en lång dag imorgon. Mycket längre än vanligt.
Måste nog gå upp redan vid 6.. x( Ggghh. Och då är det hundpromenad som gäller. Och sen ska jag GÅ till bussen också. Jag är inte överlycklig över att behöva gå ut och promenera när det är så satans kallt och inte ens solen är framme. Tur jag har en ordentlig overall nu iaf. Men ändå. Hade mycket hellre legat kvar i sängen. Burr.
Nej nu tog skinkmackorna och mjölken slut, så natti på er
/Kapten
PS. Fjärde dagen i rad jag kommer ihåg p-pillret! Yaay for me!
If you leave me, can I come too..?
Varför varför VARFÖR ska det behöva va så förbannat jävla svårt för!??!??
Vad enkelt allt hade varit om det hade funnits en manual till folk. Så man fattade liksom INNAN det blev krasch boom pannkaka. Om folk bara kunde öppna käften - "nu känner jag såhär" eller "jag är arg för att" eller "jag uppfattade såhär" eller "nej nu missförstod du, det var såhär jag menade". Så man visste hur man skulle göra för att det skulle bli bra. Jag försöker vara min egen manual. Förklara för folk hur man funkar. Tala om hur jag tänker och känner. I en perfekt värld hade de lyssnat, förstått och gjort likadant tillbaks. Så hade man hittat en bra mellanting-väg och allt hade vart frid och fröjd. Men inte då. Nej nej, att förvänta sig tankeläsning är tydligen inget ovanligt i den här världen. Själv var jag nog frånvarande på de lektionerna? Eller, jag fick faktiskt inte ens nån inbjudan. Vilket jag tycker är jävligt taskigt och orättvist.
Nu menar jag inte någon särskild person, utan i allmänhet. Ett fenomen som iaf jag stöter på jätteofta, inte bara vad gäller mig själv och mina människor. Utan mellan andra också. Fler än jag som lägger in en request till tomten om en människo-manual..??
Jag HATAR bråk! Hatar hatar hatar! Varför inte bara diskutera, sen när man är klar eller inte orkar mer - ett schyst "nej nu orkar jag inte prata om det här längre, kan vi komma fram till nåt konkret?" och så gör man det och så växer man och har lärt sig nåt nytt och nästa gång blir det bättre. VARFÖR KAN DET INTE FUNKA SÅ!!???!?!!??
Förbannade jävla människor.. Jo, jag också.. ALLA människor! Grundutförandet! Jävla släkte egentligen.. Ska göra det så satans svårt för sig.. Nej tacka vet jag djur!
Faan.
Och nu sitter jag här och har ont i magen. Tittar på klockan, på mobilen hela tiden,
fast att jag egentligen inte alls vill. Förbannat.
Det blev fan så mycket större än det hade behövt att bli.. Vill inte ha det såhär, vill inte.
Ont ont ont. Oljebyte ett par gånger bara.. Eller hur var det..? :/
De säger att om man klarar sig igenom den första tiden så blir det mycket lättare sen..
Inkörningsperiod liksom. Det är förbjudet att ge upp under inkörningen, eller hur..?
Det får man inte. Ge inte upp.. Jag älskar dig.
Hm. Blä.
/Kapten
Vad enkelt allt hade varit om det hade funnits en manual till folk. Så man fattade liksom INNAN det blev krasch boom pannkaka. Om folk bara kunde öppna käften - "nu känner jag såhär" eller "jag är arg för att" eller "jag uppfattade såhär" eller "nej nu missförstod du, det var såhär jag menade". Så man visste hur man skulle göra för att det skulle bli bra. Jag försöker vara min egen manual. Förklara för folk hur man funkar. Tala om hur jag tänker och känner. I en perfekt värld hade de lyssnat, förstått och gjort likadant tillbaks. Så hade man hittat en bra mellanting-väg och allt hade vart frid och fröjd. Men inte då. Nej nej, att förvänta sig tankeläsning är tydligen inget ovanligt i den här världen. Själv var jag nog frånvarande på de lektionerna? Eller, jag fick faktiskt inte ens nån inbjudan. Vilket jag tycker är jävligt taskigt och orättvist.
Nu menar jag inte någon särskild person, utan i allmänhet. Ett fenomen som iaf jag stöter på jätteofta, inte bara vad gäller mig själv och mina människor. Utan mellan andra också. Fler än jag som lägger in en request till tomten om en människo-manual..??
Jag HATAR bråk! Hatar hatar hatar! Varför inte bara diskutera, sen när man är klar eller inte orkar mer - ett schyst "nej nu orkar jag inte prata om det här längre, kan vi komma fram till nåt konkret?" och så gör man det och så växer man och har lärt sig nåt nytt och nästa gång blir det bättre. VARFÖR KAN DET INTE FUNKA SÅ!!???!?!!??
Förbannade jävla människor.. Jo, jag också.. ALLA människor! Grundutförandet! Jävla släkte egentligen.. Ska göra det så satans svårt för sig.. Nej tacka vet jag djur!
Faan.
Och nu sitter jag här och har ont i magen. Tittar på klockan, på mobilen hela tiden,
fast att jag egentligen inte alls vill. Förbannat.
Det blev fan så mycket större än det hade behövt att bli.. Vill inte ha det såhär, vill inte.
Ont ont ont. Oljebyte ett par gånger bara.. Eller hur var det..? :/
De säger att om man klarar sig igenom den första tiden så blir det mycket lättare sen..
Inkörningsperiod liksom. Det är förbjudet att ge upp under inkörningen, eller hur..?
Det får man inte. Ge inte upp.. Jag älskar dig.
Hm. Blä.
/Kapten
Mycket..
Mmjo, mycket har hänt på senaste. Har inte riktigt haft tid eller ork att skriva, har GJORT saker istället :P vilket ju är bra..
Inget gott som inte har nåt ont med sig. Eller nåt.
Hunnit med att fira jul, nyår, mysa runt i Endre, åka pulka, leka med folk osv.. Faktiskt riktigt nöjd med vintern so far detta året. Bästa på flera år. Fick en ordentlig overall nu till julen, så nu kan jag faktiskt busa runt i snön utan att frysa arslet av mig :) mycket bra!
Däremot har jag slarvat en del med vissa saker, som gjort att jag kommit av mig lite.. Jag som var så duktig med allt - gym, mat, promenader osv. :( Inte lika duktig nu.. Men ska inte ge upp utan försöka komma tillbaks. Very soon. Svårt att träna bara när hela kroppen bara gnäller om hur trött och matt och orkeslös den är.. Samma med resten. Mår inte tiptop, känner mig typ förkyld eller precis innan, sådär innan det bryter ut klokt. Har dessvärre gjort det i flera veckor. xD Orkar fan precis ingenting. Ser förjävligt ut hemma. Massor med "borden" som jag inte gjort.
Kommer lätt ur rutinerna när det blir massa ståhej. Bläää, det är tungt att komma tillbaka, blir som en ond spiral. Men nånstans ska man ju börja. Har faktiskt städat idag. Inte så mkt som jag borde ha gjort, men ändå. Bättre än inget.
Ångesten har blivit värre nu i ett par veckor, har slarvat med medicinen och inte rört på mig så mkt som jag behöver.. :( Det ställer till det ganska mkt.
Sen det här med relationer.. Fan vad det ska va svårt. :( Varför kan det inte bara vara fluffigt och perfekt jämt för?? Jag begriper mig inte på folk. Särskilt inte pojkvänner. Sen tänker jag nog på tok för mycket också.. Ibland. Eller..?? xD Suck. Känner mig som en stor förvirrad trasselsudd bara. Blä.
Saknar mina syskon.. Träffade Mattis nu över nyår, det var roligt! Men saknar resten också. <3
Naj hu. Nu ska jag gå ut på en promenad innan jag gräver ner mig för mycket i allt som rör sig i hjärta och huvud. Ingen idé att deppa ihop, det har jag varken tid eller ork med om jag ska kunna ta mig tillbaks i rutiner igen och ha minsta lilla chans att bli av med jävla skoljävlen. Sådetså.
På med skygglapparna och av med tankarna.
Hejrå.
/Kapten
Inget gott som inte har nåt ont med sig. Eller nåt.
Hunnit med att fira jul, nyår, mysa runt i Endre, åka pulka, leka med folk osv.. Faktiskt riktigt nöjd med vintern so far detta året. Bästa på flera år. Fick en ordentlig overall nu till julen, så nu kan jag faktiskt busa runt i snön utan att frysa arslet av mig :) mycket bra!
Däremot har jag slarvat en del med vissa saker, som gjort att jag kommit av mig lite.. Jag som var så duktig med allt - gym, mat, promenader osv. :( Inte lika duktig nu.. Men ska inte ge upp utan försöka komma tillbaks. Very soon. Svårt att träna bara när hela kroppen bara gnäller om hur trött och matt och orkeslös den är.. Samma med resten. Mår inte tiptop, känner mig typ förkyld eller precis innan, sådär innan det bryter ut klokt. Har dessvärre gjort det i flera veckor. xD Orkar fan precis ingenting. Ser förjävligt ut hemma. Massor med "borden" som jag inte gjort.
Kommer lätt ur rutinerna när det blir massa ståhej. Bläää, det är tungt att komma tillbaka, blir som en ond spiral. Men nånstans ska man ju börja. Har faktiskt städat idag. Inte så mkt som jag borde ha gjort, men ändå. Bättre än inget.
Ångesten har blivit värre nu i ett par veckor, har slarvat med medicinen och inte rört på mig så mkt som jag behöver.. :( Det ställer till det ganska mkt.
Sen det här med relationer.. Fan vad det ska va svårt. :( Varför kan det inte bara vara fluffigt och perfekt jämt för?? Jag begriper mig inte på folk. Särskilt inte pojkvänner. Sen tänker jag nog på tok för mycket också.. Ibland. Eller..?? xD Suck. Känner mig som en stor förvirrad trasselsudd bara. Blä.
Saknar mina syskon.. Träffade Mattis nu över nyår, det var roligt! Men saknar resten också. <3
Naj hu. Nu ska jag gå ut på en promenad innan jag gräver ner mig för mycket i allt som rör sig i hjärta och huvud. Ingen idé att deppa ihop, det har jag varken tid eller ork med om jag ska kunna ta mig tillbaks i rutiner igen och ha minsta lilla chans att bli av med jävla skoljävlen. Sådetså.
På med skygglapparna och av med tankarna.
Hejrå.
/Kapten
Tänk så det kan bli...
I'm the textbook definition of a rebel
I see the crowd moving left and I've got go right
I'm always in some trouble
To me life ain't fun unless you're in a good fight
So the more you're good to me
The more I try to get you to leave
All my life I've made excuses
Pushing you away, saying that you're not for me
All my life I ran from Cupid
I tried everything
In the end it was you
In the end, in the end it was you
All I wanna do is have a good time
Let the beat go through me and just take me away
You've been trying to get with me for a while
And I've been telling you to save that for another day
So the more you're good to me
The more I try to get you to leave
No no no
I never would've thought
You'd be the one
That I'd be with in the end
...
I never would've dreamed
That you and me
Were be together in the end
I see the crowd moving left and I've got go right
I'm always in some trouble
To me life ain't fun unless you're in a good fight
So the more you're good to me
The more I try to get you to leave
All my life I've made excuses
Pushing you away, saying that you're not for me
All my life I ran from Cupid
I tried everything
In the end it was you
In the end, in the end it was you
All I wanna do is have a good time
Let the beat go through me and just take me away
You've been trying to get with me for a while
And I've been telling you to save that for another day
So the more you're good to me
The more I try to get you to leave
No no no
I never would've thought
You'd be the one
That I'd be with in the end
...
I never would've dreamed
That you and me
Were be together in the end
