Captain Nemo

Jag exploderar snart!!! Vill ha tillbaka min röst NU!!! :'( De säger att man inte saknar kon förrns båset är tomt.. Inte förrns nu har jag insett hur mycket jag pratar, sjunger, lallar, skriker och har mig. Framförallt sjunger. Det gör liksom ont i bröstet av att inte kunna gorma ut alla känslor och allt. Känns som jag inte får ut nåt!! Det bara byggs på mer och mer och snart kommer jag spricka! Jag vet det! Aaah! Passande att just precis när jag skrev det där så går låten "inside I'm screaming"... (-_-)

Jag är så satans rastlös inombords efter att ha vart sjuk så länge.. Vill bara få ur mig allt. Det är en sån tillfredställelse att få sjunga ut allting. BLÄ! Jag kommer sprängas. Så enkelt är det. Inälvor och röda hårstrån överallt. På gardinen. Och på de nytvättade mattorna. :-| På tal om det så ska jag nog gå och vika in den sista tvätten... Har iaf ätit ordentligt idag. Gröt till frukost och lagad (!) mat till kvällsmat. Blev nåt grytliknande med bacon, morötter, lök, majs, purjolök, creme fraiche och mjölk.. Och ris till.. Blev riktigt gött faktiskt. :)

Nu lyssnar jag på Christina Aguilera.. Hon väcker alltid ett himla begär att sjunga. Vill bara släppa mig själv loss i hennes underbara låtar.. Det känns som när man släpper en häst i full galopp.. Inga hämningar, bara fullt ut. Vill släppa mig lös!! NU!! Men nej då.. Jag får sitta här och känna mig bunden. Det är så det känns. Jag känner mig fasthållen, bunden i min egen kropp. BLÄ.

Tvätten var det ja...

Christina Aguilera, Pink, Helen Sjöholm, Roxette, Beyonce, Mariah Carey, Alison Krauss, Goo goo dolls, Duffy.. Bästa balladerna - ever. Sådär så att det gör ont, ni vet? Cornelis också förresten.. Fast på ett annat sätt..


De här känslorna känner man ju igen... Men vet ni vad..? :) Det går bra nu.. Flera månader sen jag kände såhär faktiskt.. Men det påminner en om allt.. Fin låt.

Christina Aguilera - Walk away
-----

What do you do when you know something's bad for you
And you still can't let go?

I was naive
Your love was like candy
Artificially sweet
I was deceived by the wrapping

Got caught in your web
And I learned how to bleed
I was prey in your bed
And devoured completely

Oh and it hurts my soul
Cuz I can't let go
All these walls are caving in
I can't stop my suffering
I hate to show that I've lost control
Cuz I, I keep going right back
To the one thing that I need to walk away from

I need to get away from ya
I need to walk away from ya
Get away, walk away, walk away

I should have known
I was used for amusement
Couldn't see through the smoke
It was all an illusion

Now I've been licking my wounds (licking my wounds)
But the venom seems deeper (deeper, deeper)
We both can seduce
But darling you hold me prisoner (prisoner)

I'm about to break
I can't stop this ache
I'm addicted to your allure
and I'm feeling for a cure
Every step I take
Leads to one mistake
I keep going right back
To the one thing that I need oh

I can't mend
This torn state I'm in
Getting nothing in return
What did I do to deserve
The pain of this slow burn
And everywhere I turn
I keep going right back
To the one thing that I need to walk away from

I need to get away from ya
I need to walk away from ya

Every time I try to gasp for air
I am smothered in despair it’s never over, over
Seems I’ll never wake from this nightmare
I let out a silent prayer; let it be over, over

Inside I'm screaming
Begging, pleading
No more
Ah ah

I don't know what to do
My heart has been bruised
So sad but it's true
Each beat reminds me of you

Oh it hurts my soul
Cuz I can't let go
All these walls are caving in
I can't stop my suffering
I hate to show that I've lost control
Cuz I, I keep going right back
To the one thing that I need oh

I'm about to break
I can’t stop this ache
I'm addicted to your allure
And I'm feeling for a cure
Every step I take
Leads to one mistake
I keep going right back
To the one thing that I need oh

I can't mend
This torn state I'm in
Getting nothing in return
What did I do to deserve
The pain of this slow burn
And everywhere I turn
I keep going right back
To the one thing that I need to walk away from

Yeah..
Oh...
I said...
I need to get away from ya
I need to walk away from ya


Only thing I need to do is walk away from you

I need to get away from ya
I need to walk away from ya
Get away, walk away, get away, walk away

.. till att sova.. :) Lovar att återkomma om det inte går. :P Först en morot och lite dip. Yum. Fin musik också - Bra smak Nemo! :D


Hon vill ha puls.


Köss o häj
/Kapten

Det måste ha hänt nåt med mitt minne.. Jag har tydligen helt glömt bort att jag hade en blogg :) heheheh... Som vanligt har det vart för mycket annat för att jag ska orka skriva här.. Men nu å andra sidan, så ligger jag hemma sjuk och börjar klättra på väggarna av uttråkning. Så nu kan jag skriva! :D Häääh..

Puh, vart ska man börja?

Varit sjuk sen i söndags... Det suger.. Hosta, halsont, feber, utan röst.. RASTLÖS! Festade sön, mån, tis till 6 på morgonen. Ons + tor låg jag hemma och var tyst och drack te och varm mjölk med honung i.. Och typ.. Sov.. Skittråkigt. Torsdagnatt kunde jag inte sova för att mitt huvud var mycket piggare än kroppen. Såg Tarzan, men det hjälpte inte. Gick över till Johan (Johan är min nyupptäckta granne ^^ ) för och se en film. Slutade med att vi såg South Park, Boondock Saints, Trinity, Smala Sussie och flera avsnitt av Deadliest Catch. Sen gick hela dagen, såg Jeff Dunham, musikvideos, och sen kom Kenny och så spelade vi Guitar Hero hela kvällen. :D Att jag inte upptäckt det tidigare!! Spelade typ första gången hos Kami i söndags, och sen då hos Johan.. Det var ju skitkul! :D

Mao så blev det inget Fide och Pumpbolaget för min del... :( Ärligt talat, står det mellan Fide och KubbVM så väljer jag lätt KubbVM. Så om jag tar det lugnt nu så hinner jag bli frisk till dess tänkte jag.. Lördag pysslade lite hemma, snickrade på skojävlahyllan som stått och irriterat mig i flera månader.. Maxmål, besök av Krall och Åsa, sen kubb i Almedalen! :D Sååååå skönt att komma ut och umgås med folk igen! Trots att jag mådde skit.. Åh! Jag träffade min farbror och hans fru i Almedalen!! Hur otippat var inte det då?? :D De bor i Karlskoga och jag har inte träffat dem på typ 3 år..!! Så bara POFF kom de gående där! Hur kul som helst!

Kom hem, tänkte jag skulle få sova, eftersom jag var så otroligt trött efter kubbandet.. Men inte då.. Host host host.. Panik.. Inget sova. Dator. Somnade typ vid halv 4.. (-_-)

Idag har jag mest solat. Med Svön :) himla trevligt. Hoppas jag fick lite färg också.. Sen kom Becca och nu har vi färgat håret på mig ikväll. Det blev nog bra. :) Pratat om allt och inget, alltid så roligt att umgås med min Becca. Sakna di joe :) man kan vara sig själv, prata om allt mellan himmel och jord och bara ha riktigt trevligt.. Vi får festa när jag blir lite friskare :P hehe..

En sak bara.. Som är lite jobbig.. Förutom att jag är sjuk.. Jag är så SJUKt festsugen!!!! :O Och Becca var det med.. :( Men vi lyckades behärska oss till slut.. Men jävlar, det var svårt.. Får ta igen det i helgen..




KubbVM KubbVM KubbVM.............. Då ska jag festa med min Marre :) <3 Saknat henne. Men snart så.


Jag har ännu inte hittat min favoritkeps som försvann hos Maddi i våras.. :( Väldigt ledsen för det är jag.. Men Mika sade att jag kunde få hans :) hehe..


Naj nu ska jag endera sova eller gå upp till Johan och spela GH.. :) Hehe.. De är i Sthlm, men jag fick nyckeln så jag skulle kunna spela ^^ vilka kompisar va!! :D


Tack och godväll kära vänner
/Kapten

Jag har "upptäckt" en ny sida hos mig. Eller lagt märke till kanske man ska säga.. Och ny är den ju inte heller, bara mycket starkare än förut. Det är Svartsjukan. Antar att det bottnar att i min osäkerhet blivit så mycket större. Svartsjuka är en hemsk känsla. Som en kniv i magen kombinerat med en knut i bröstet. Och desperata försök att behärska sig, då känslorna oftast är mycket starkare än vad som finns befogenhet för. Huvudet säger "men skärp till dig nu, det är väl inget att bli sur över" och "tänk dig själv i samma situation, gör inte du likadant?" eller "det är helt normalt, inget att oroa sig över, lägg av nu".. Men orden hjälper bara lite, och bara en liten stund. Dämpar liksom. Känslorna sitter kvar. Usch. Oron. Misstankarna. När svartsjukan vänds mot sina egna nära och kära, då börjar man undra. "Är jag oskapligt nojig och bör få en stekpanna i huvudet för jag är så sjukt misstänksam? .. Eller kan jag verkligen lita på mina nära..? Kommer de också svika mig..?" Det känns nästan som jag ser mig om hela tiden, bara väntar på att nästa svek ska komma. "Vem kommer svika härnäst?" Jag känner mig dum. Paranoid. För förmodligen så är det bara hjärnspöken. Men det trodde jag ju iofs om Per också.. Och Jakob.. Och nu Du.

Jag börjar känna mig mer och mer som ett trängt vilddjur. Klamrar mig desperat fast vid det lilla jag kan få, och ser med misstänksamhet på mina egna flockmedlemmar. Man vet ju aldrig.. Minsta svek blir anledning att fly hellre än att slåss. Samtidigt så känner jag mig så hemsk som inte litar ens på de allra närmaste. Som tror så ont om mina kära. Men.. Ärligt talat.. Så är det väl inte så konstigt.. Efter allt.. Men det är ju inte deras fel. Däremot om jag är för nojig så är ju risken stor att jag driver iväg de mina istället. Att de tröttnar på min misstänksamhet och min svartsjuka. På min bristande tillit. Att de ger upp helt enkelt, för det krävs för mycket för att jag ska kunna lita på dem. Jag vill inte det. Då sviker de ju. Då har jag själv, och ingen annan, gjort mitt hjärnspöke verkligt. Genom min paranoia. Det är en ond spiral. Ett självdestruktivt tankesätt och beteende. Det vet jag. Det har jag lärt mig. Men hur fan gör man för att ta sig ur den?? Hur gör man när man vågar bli sviken? Det gör ju så ont. Jag vill inte. Jag faller så hårt, för jag ger allt av mig. När jag väl öppnar dörren så står den på vid gavel, öppen och bara väntar på en förrädare, en attack från någon man litat på. Och jag är rädd, för det har hänt förr. Men alternativet är att alltid vara på sin vakt, att aldrig lita på någon och aldrig ge allt. Jag vet inte om det är så mycket bättre.. Men det gör mindre ont.. Tror jag.. Men jag vill inte vara en känslokall, hård typ. Jag vill bara inte bli sviken och sårad så förbannat.

Varför ska det vara så svårt..? :( Och vem avgör egentligen vad som är befogad oro?? Hur man än bedömer en situation så verkar det alltid bli fel. Endera oroar man sig så mycket att personen tröttnar, eller så står man med blottad rygg när kniven kommer. Vad är sund svartsjuka egentligen? Lagom? Vad är det? Det slår aldrig fel, när man sänker garden så kommer ett slag. När man står med skölden uppe så är man skyddad, men ensam och får aldrig veta. Finns det ett mellanläge? Höjd beredskap? Och vart ligger den gränsen isåfall? Hur vet man om det är för mycket eller för lite? Det gör man väl inte.. Förrns efteråt. Och då står man där. Lemlästad, än en gång, eller ensam och ångerfull.

Hur mycket smärta kan en människa ta?

Många frågor.. Och jag letar ännu efter svar. Testar mig fram. Gör misstag. Blir sårad. Höjer försvaret. Ger upp. Försöker igen. Snubblar. Ramlar. Ger upp. Gömmer mig. Reser mig igen. Höjer skölden. Står ensam. Sänker garden. Litar på någon. Blir sviken. Börjar om igen. Hur länge ska det fortsätta? Hela livet? Jag vet inte om jag orkar det.. Undra på att en del är avtrubbade. Det är väl så det blir, när man blivit sårad tillräckligt. Att det inte spelar någon roll längre, att man tappar gnistan. Inte orkar. Ger upp. Skiter i vilket.


Hm. Många tankar. Nu ska jag försöka sova igen. Hungrig fast jag åt för bara ett par timmar sen. Jag låtsas inte om det.
Godnatt
/N

Kvällen igår var speciell.. Satt mest och hängde på facebook, men sen såg jag Michael Jacksons minnesceremoni. Jag grät som ett litet barn. :( Särskilt på slutet, till We are the world och Heal the world. Och när dottern gick fram och satte ord på sin kärlek till fadern. Hu. Tårarna bara rann. Att en enda människa kan påverka en hel värld så mycket.. Men ärligt talat.. Det kändes rätt skenheligt. Alla artister som ställde upp och visade sin sorg, - vart fanns dem när han behövde stöd? Vart var dem när han stod åklagad? Hm.. Och visst, Brooke Shields grät.. Men hon är ju skådis.. Faktiskt lite svårt att ta det på allvar.. Men det var en fin ceremoni. Men som sagt, det kändes lite krystat och falskt. Som att artisterna ville få cred och visa sig duktiga för att de uppträdde.. Den som hedrade MJ mest fick flest kramar av familjen och i sin tur såg bäst ut i rent PR-syfte.. Hm. Skeptisk jag.

Efter ceremonin så gick jag över till Marre (!) och tog ett glas vin och pratade om allt och inget. Mest Michael Jackson. Såg den där Dangerous-turnén. :) Mycket trevligt. Fick dock reda på lite mindre trevliga saker, det var verkligen inget skoj. Kunde inte somna på flera timmar när jag kommit hem. Ångest, tankar, känslor, förvirring, rädsla, smärta, sorg, ilska, osäkerhet, hopplöshet, uppgivenhet i en enda röra. Och så ska man sova på det.. Hu. Ont. Svek. Blä. Så jävla typiskt. Don't trust nobody but yourself. :'( Besviken. Jag hatar när folk går bakom ryggen på en, så får man höra saker på omvägar. HATAR.

Idag har jag sovit, städat, diskat, promenerat i regnet, handlat för mina sista 20 kronor, hälsat på mamma och hämtat posten och tro det eller ej, - lagat mat till bara mig själv. Det blev vårrullar och ris. Nu sitter jag och ser NCIS. Fast det är ett avsnitt jag sett förut.. Försökt hålla mig sysselsatt hela dagen, så fort jag stannar upp och tänker eller känner efter så kommer ångesten igen. :( Upp med skygglapparna och trampa på bara. Orkar inte tampas med de känslorna igen.. Allt kommer tillbaka. Rädslan. Paniken. Vill bara rulla ihop mig i en boll och gömma mig. Fälla upp sköldarna och fly för livet. I vild panik. Vill krypa ur min egen kropp. Men det funkar ju inte.. Men i några dagar kan jag fly iaf.

Så jag åker ut på landet imorrn och tar lite semester från verkligheten.. Ska leka med Amelie, jobba och plocka smultron. Såna saker. Klättra i berget. Göra marmelad. Bada. Ska bli skönt. Jag hade åkt redan idag om jag inte har ärenden i stan innan 9 imorrn.. x( Kanske blir fika med släkten också. Från fastlandet. Om jag orkar..

Nu skiter jag i det här :P sitter ändå bara och ser på tv hela tiden..


Natti
/Kapten

Jag är en DÅLIG bloggare! Dålig, hemsk! Förlåt!! :(

Men det blir ju så, att jag inte sitter vid datorn.. Bara lite snabbt, kolla mailen, kolla fejsbok, dra på lite musik.. Men ärligt talat.. Jag är mest ute.. Enda gången jag är inne är väl när jag sover, äter och städar.. Knappt ens då. :P Hehe.

Hänger mycket på landet, jobbar i vinodlingen och nu förra veckan var jag på äventyr med Amsan. Vi klättrade i berget och plockade fläder så vi skulle kunna göra saft och champagne :) det blev SJUUUUKT mycket! Tror det blev närmare 30 liter champagne :P hahaha. Och det är färdigt lagom till KubbVM! Bra timing där! :D Jo, det var nu i onsdags vi gjorde all saft och skumpa..

Torsdag morgon bar det iväg till Västerås och Power Big Meet! :D WHOO!! Åkte med Bumbi, Glifba och Glifbas något gubbsjuke arbetskompis. Började dricka redan på båten.. Den gick kl 7 :P haha. Det vart 4 helt galna dagar med alkohol, fina bilar, raggaråk, regn, sol, bad, bakfylla, härliga människor, slagsmål, skavsår, svett, nya bekantskaper och fest hela nätterna. :) Wonderful. Längtar redan tillbaka.. Fast ärligt talat.. Det är rätt skönt att komma hem också. :P Att få borsta tänderna och ta en dusch. Och sova i en SÄNG!! Underbart.. :P Haha..

Jaja.. Nu de senaste 2 dagarna har jag mest sovit.. Känner mig något mer utvilad nu iaf.. Blev inte så mkt sömn på fastlandet. Nu håller jag på att städa.. Väntar på att vattnet på golvet ska torka. Sen ska jag göra lite mat och plocka lite här hemma bara.. I veckan har jag inte en aning om vad som händer. Planerat har jag inte gjort. :P Får ta det imorrn, orkar inte tänka på det nu..


Puss på er
/Kapten