Captain Nemo

Jo.. Så kan det gå.. Aj som fan. Att man inte ska kunna gå ut ens en gång utan att få ont. Jag hatar dig. Jag hatar dig för all smärta du orsakat mig. Jag önskar att du upplever lika stor smärta. Jag önskar att du får tillbringa resten av ditt liv med att banka huvudet i väggen och ångra att du lät mig gå. Jag är det bästa du nånsin kunde få. Och du sabbade det. Synd. Nu är det för sent.

Jag träffade henne ikväll du. Det kändes. Det gjorde så ont så jag höll på att svimma. Det värkte i bröstet, jag kände varje andetag som en taggig kniv som drogs ut och in i mig, gång på gång. Jag fick svårt att andas. Kände varje hjärtslag som en kram av glödhett stål. Panik. Hyperventilation. Ångest. Smärta.

Min ö. Jag vill bara vara ifred. Kunna gå ut utan att behöva få ångest eller må dåligt. Slippa bli påmind om all smärta. Jag vill leva här, i min bubbla. Där du inte kan skada mig.

Jag saknar dig. Jag sörjer dig. Jag hatar dig. Jag älskar dig. Jag föraktar dig. Jag avskyr dig. Jag förnekar dig. Du är inte värd vattnet som samlas på dina rosor. Du är inte värd dammet på din öppna spis. Du är inte värd maten du matar dina fiskar med. Du är inte värd ditt hus. Du är inte värd din bil. Du är inte värd omtanke. Du är inte värd kärlek. Du är inte värd mig.

Och likförbannat gör du så jävla ont i mig.

Din makt över mig är som vassa klor. Som små, små hullingar, fyllda med gift. De förstör mitt liv. En vacker dag ska jag bli av med alla jävla små hakar. En dag ska giftet i mina ådror försvinna. En dag ska jag bli fri från dig. Ditt jävla as.

Det går inte ens att beskriva hur ont det gör. Nu sitter jag hemma, och det borde ha lagt sig. Men allt jag kan se och känna är blixtar av smärta, och ilningar, i hela kroppen. Likt gift. Min kropp är förgiftad. Min själ likaså. Aj... Aj, aj, aj.. Det gör ont. Det kommer väl göra ont ett tag till. Bara att bita ihop.

---

Men förutom det så var det en trevlig kväll. Verkligen..!