Städtant/life's a bitch..
Jag blev kidnappad av mor min.. ;) Eller alltså, jag kidnappade henne. På order. Hmm.. Såhär var det; hon lockade med ett maxmål för att jag skulle komma och hämta henne på stan. Hon var väldigt tacksam över att jag är så lättmutad. :P "Det är så bra med dig, det räcker med att muta med lite mat så hjälper du till med det mesta!" Haha. Och jag är nöjd, jag får ju "gratis" mat! :D Jag gör ju hellre en tjänst åt nån än att betala ett mål mat. ;P Hehe.
På tal om mat! Jag som varit så glad över att jag äntligen gått upp i vikt! Vägde mig hos mamma nu ikväll, - 59.8 kg!! Helt otroligt! :D Jag har varit så stolt över mig själv att jag äntligen lärt mig hur man gör när man förändrar sin vikt.. Och så testade jag min balklänning häromdan.. Gissa om jag fortfarande kunde ha den..? x-| Det var jävlarimig på håret det. Att sitta ner med den är inte att tänka på. Jaha. Så nu måste jag lära mig att GÅ NER i vikt OCKSÅ!!! Goddammit. Snacka om dålig timing. (-_-) Blä. Jag som alltid bara vetat hur man HÅLLER sin vikt. Nu har jag på några månader lyckats gå UPP i vikt. Och nu måste jag lära mig gå NER i vikt också. Jahaja. Aja. Är väl lika bra att lära sig det med, så har man det gjort liksom.. Men känns SÅDÄR med timingen.
Och så är det det där med pengar.. Räknade lite på det där med balen och studenten och festen och allt det där.. Blir nog fan tvungen att ställa av bilen. :( Fan. Var ju inte direkt vad jag hade planerat.. Men aja. Vad gör man då. Kommer ändå inte ha råd att besiktiga den förrns efter midsommar.. Så då kan jag lika gärna ställa av den, så får jag lite pengar tillbaka på skatten och slipper försäkringen också. Man tar vad man har och sjunger det man kan. Får prata med mor om vi kan dela lite på hennes bil tills jag har råd med min igen..
Och på tal om pengar. Fan vad less jag blir. Trodde ni att alla bönder på lövsta är fattiga och går omkring i trasiga grisluktande kläder och hade det snålt hemma? Ha. Det är typ dagens myt. De är bortskämda snorungar allihopa. (Hoppas ingen av dem läser detta.. xD ..) Får allt de pekar på, mamma och pappa (eftersom typ allas föräldrar lever tillsammans ännu) betalar. De blir försörjda, mamma och pappa betalar kurser så de kan utbilda sig, och de har jobb både när och hur mycket de vill. Vad KUL!! Rättvist va!?
Så nu det här med studenten. Vår lärare har försökt hjälpa oss att tjäna ihop lite pengar så vi slipper ta så pengar ur egen ficka. Jag menar, vi går på lövsta, det finns typ hur mycket som helst vi skulle kunna tjäna pengar på om vi bara skulle anstränga oss lite. Tror ni hon fick nåt gensvar? Ja, från bondbarnen alltså. Nähedå. De bara skruvade på sig lite, förstod inte varför vi var tvungna att anstränga oss.. Varför kunde vi inte bara kolla hur mycket det skulle gå på och dela upp det på alla i klassen för..? Jag och några till försökte tala om att det var inte alla som hade de pengarna bara sådär.. Gissa vad svaret blev..? Ett gnälligt "Meh! Det är ju inte mycket pengar!? Alla har väl så de kan lägga en 500-700 iaf..?!" MMMMM. Tack. Nu kändes det genast mycket bättre... Kan bli så irriterad på sånt. Folk som har det så jävla lätt att de inte ens TÄNKER på att alla andra kanske inte har det lika bra ställt.. Usch.
Och det här med studentskivan. Jag är ju äldst av vi kusiner på mammas sida. Gissa vem som kommer få vara testkanin? Igen. Som vanligt. Det är ju ingen i släkten som har vanan inne att fira studenter.. Jag menar, det var ju ett tag sen liksom. Så ser man folk runtomkring.. Föräldrarna ställer till med studentskiva. Ställer till med stort kalas för sin "lilla student". Släkten kommer och ger dyra presenter. Den lyckliga studenten behöver bara sitta där och känna sig bra. Han/hon har ju ändå tagit sig igenom 3 års gymnasie. Studentskivan är ju då någon form av belöning. Belöningen för att man kämpat så bra så länge. MM. Själv har jag idag suttit och instruerat mamma om vad som förväntas av henne, - för hon har ju ingen aning. "..En skylt? Med såntdär foto på? Nej, men det slipper jag väl ändå fixa va..? xD Eller är det jätteviktigt..?" Talade om att det oftast är föräldrarna som ställer till med studentskiva åt sina barn. Då blev det massa suckar och oj vad jobbigt.. "Men om jag hjälper till att betala, kan jag inte få slippa ordna då..? :-/ " Jovisst.. Det kan du få.. Jag hade ändå inte vågat hoppas på att min "familj" skulle stå för det.. Mycket till familj förresten. De enda som är kvar är jag och mamma. Och mina djur. Och de kan ju ändå inte ställa upp som "familj".
Presenter från släkten..? Nej, det har jag heller inte räknat med.. Som vanligt.. Pappa..? Nej, han har jag inte heller ens tagit med i beräkningen. Kanske får en blomma på posten på studenten. Grattis. Fan vad ledsamt.. Grattis tills studenten Nemo.. Jag kommer spendera min egen studentskiva - som jag både planerat, betalat och genomfört - med att ränna runt och se till att alla andra är glada och nöjda.. Stå i köket, bära mat, fylla på bålen.. Typ hinna säga hej till gästerna och sen vara upptagen med själva skivan. Och inte ens några jävla presenter får man för det.. Vilken belöning.. Vilken äcklig jävla miniversion av mitt liv.
Fan. Nu ska jag gå och lägga mig. Sitta här och gråta tjänar ju inget till. Det är som det är. Bara att bita ihop och göra det bästa av det. Ja, jag alltså, det är jag som se till att det blir bästa möjliga av mina crappy förutsättningar. Jag betalar. Jag ordnar. Jag fixar. Det är lugnt, jag tar hand om det. Jag styr upp. Som vanligt. Jag tycker ju ändå att jag förtjänar att bli firad på min student och så... Men det känns ju lite fel när det är jag själv som får se till att jag blir firad. Jag firar mig själv. Skulle egentligen lika gärna kunna sitta hemma med lite hämtmat från nåt fint ställe och dricka skumpa. Typ själv. För inte fan är det nån av de som "förväntas" fira mig som kommer göra det. Typ mina föräldrar. Mamma gör iofs så gott hon kan, hon skulle förmodligen kunna bjuda på maten och skumpan om jag satt hemma..
Nej. Fan. Här sitter jag och tycker synd om mig själv. Vad är det för sätt? Jag har ju säng och tak över huvudet. Och jag har ju släkten runt omkring mig. Ena halvan iaf. Även fast de är både knepiga, fattiga och något snåla. Jag har ju inget att klaga över, egentligen.. Men kan inte riktigt hjälpa att det känns tungt ibland. Att bli vuxen och spela mamma, pappa, opartisk, vuxen, tacksam, givmild och allt jävla skit. Jag orkar inte ibland! Varför fick jag inte bara vara liten..? Varför är det ingen som tar hand om mig..? Lilla Nemo som fick bli stor alldeles för tidigt.. Ta på sig vuxenrollen vid 7 års ålder. Ursäkta. Jag ska sluta klaga nu. Det är som det är. Inget att göra åt. Bara att ta nya tag imorgon. Som vanligt. Livet går vidare, trots att det känns tungt ibland.
Tack Marre. För att du hjälper mig. Det är ju inte ditt jobb. Ändå ställer du upp, så jag slipper dra hela lasset själv. Du är ovärderlig. <3
Det slog mig nu, - fan vad skönt det ska bli att gå ut skolan. Inga fler saker som ens föräldrar förväntas göra eller betala. Dvs - inga fler saker som som jag får göra och betala istället för mina föräldrar. Ingen annan vuxenroll än min egen att spela. Känns som jag burit både mamma- och papparollen i nästan hela mitt liv. Plus min egen. Mamma, pappa, barn - i en och samma kropp. Undra på att man är trött ibland..
Till er som tycker att jag sitter här och blottar alldeles för mycket, skriver för långt, för personligt och för seriöst, och precis vad jag tänker och känner istället för att skriva som man "borde" göra; Fuck you. Det kommer jag nämligen fortsätta med. Jag är otroligt dålig på att göra vad man förväntas göra, och vara som man förväntas vara. Lev med det - det tvingas jag göra.
Over and out.
/Kapten
På tal om mat! Jag som varit så glad över att jag äntligen gått upp i vikt! Vägde mig hos mamma nu ikväll, - 59.8 kg!! Helt otroligt! :D Jag har varit så stolt över mig själv att jag äntligen lärt mig hur man gör när man förändrar sin vikt.. Och så testade jag min balklänning häromdan.. Gissa om jag fortfarande kunde ha den..? x-| Det var jävlarimig på håret det. Att sitta ner med den är inte att tänka på. Jaha. Så nu måste jag lära mig att GÅ NER i vikt OCKSÅ!!! Goddammit. Snacka om dålig timing. (-_-) Blä. Jag som alltid bara vetat hur man HÅLLER sin vikt. Nu har jag på några månader lyckats gå UPP i vikt. Och nu måste jag lära mig gå NER i vikt också. Jahaja. Aja. Är väl lika bra att lära sig det med, så har man det gjort liksom.. Men känns SÅDÄR med timingen.
Och så är det det där med pengar.. Räknade lite på det där med balen och studenten och festen och allt det där.. Blir nog fan tvungen att ställa av bilen. :( Fan. Var ju inte direkt vad jag hade planerat.. Men aja. Vad gör man då. Kommer ändå inte ha råd att besiktiga den förrns efter midsommar.. Så då kan jag lika gärna ställa av den, så får jag lite pengar tillbaka på skatten och slipper försäkringen också. Man tar vad man har och sjunger det man kan. Får prata med mor om vi kan dela lite på hennes bil tills jag har råd med min igen..
Och på tal om pengar. Fan vad less jag blir. Trodde ni att alla bönder på lövsta är fattiga och går omkring i trasiga grisluktande kläder och hade det snålt hemma? Ha. Det är typ dagens myt. De är bortskämda snorungar allihopa. (Hoppas ingen av dem läser detta.. xD ..) Får allt de pekar på, mamma och pappa (eftersom typ allas föräldrar lever tillsammans ännu) betalar. De blir försörjda, mamma och pappa betalar kurser så de kan utbilda sig, och de har jobb både när och hur mycket de vill. Vad KUL!! Rättvist va!?
Så nu det här med studenten. Vår lärare har försökt hjälpa oss att tjäna ihop lite pengar så vi slipper ta så pengar ur egen ficka. Jag menar, vi går på lövsta, det finns typ hur mycket som helst vi skulle kunna tjäna pengar på om vi bara skulle anstränga oss lite. Tror ni hon fick nåt gensvar? Ja, från bondbarnen alltså. Nähedå. De bara skruvade på sig lite, förstod inte varför vi var tvungna att anstränga oss.. Varför kunde vi inte bara kolla hur mycket det skulle gå på och dela upp det på alla i klassen för..? Jag och några till försökte tala om att det var inte alla som hade de pengarna bara sådär.. Gissa vad svaret blev..? Ett gnälligt "Meh! Det är ju inte mycket pengar!? Alla har väl så de kan lägga en 500-700 iaf..?!" MMMMM. Tack. Nu kändes det genast mycket bättre... Kan bli så irriterad på sånt. Folk som har det så jävla lätt att de inte ens TÄNKER på att alla andra kanske inte har det lika bra ställt.. Usch.
Och det här med studentskivan. Jag är ju äldst av vi kusiner på mammas sida. Gissa vem som kommer få vara testkanin? Igen. Som vanligt. Det är ju ingen i släkten som har vanan inne att fira studenter.. Jag menar, det var ju ett tag sen liksom. Så ser man folk runtomkring.. Föräldrarna ställer till med studentskiva. Ställer till med stort kalas för sin "lilla student". Släkten kommer och ger dyra presenter. Den lyckliga studenten behöver bara sitta där och känna sig bra. Han/hon har ju ändå tagit sig igenom 3 års gymnasie. Studentskivan är ju då någon form av belöning. Belöningen för att man kämpat så bra så länge. MM. Själv har jag idag suttit och instruerat mamma om vad som förväntas av henne, - för hon har ju ingen aning. "..En skylt? Med såntdär foto på? Nej, men det slipper jag väl ändå fixa va..? xD Eller är det jätteviktigt..?" Talade om att det oftast är föräldrarna som ställer till med studentskiva åt sina barn. Då blev det massa suckar och oj vad jobbigt.. "Men om jag hjälper till att betala, kan jag inte få slippa ordna då..? :-/ " Jovisst.. Det kan du få.. Jag hade ändå inte vågat hoppas på att min "familj" skulle stå för det.. Mycket till familj förresten. De enda som är kvar är jag och mamma. Och mina djur. Och de kan ju ändå inte ställa upp som "familj".
Presenter från släkten..? Nej, det har jag heller inte räknat med.. Som vanligt.. Pappa..? Nej, han har jag inte heller ens tagit med i beräkningen. Kanske får en blomma på posten på studenten. Grattis. Fan vad ledsamt.. Grattis tills studenten Nemo.. Jag kommer spendera min egen studentskiva - som jag både planerat, betalat och genomfört - med att ränna runt och se till att alla andra är glada och nöjda.. Stå i köket, bära mat, fylla på bålen.. Typ hinna säga hej till gästerna och sen vara upptagen med själva skivan. Och inte ens några jävla presenter får man för det.. Vilken belöning.. Vilken äcklig jävla miniversion av mitt liv.
Fan. Nu ska jag gå och lägga mig. Sitta här och gråta tjänar ju inget till. Det är som det är. Bara att bita ihop och göra det bästa av det. Ja, jag alltså, det är jag som se till att det blir bästa möjliga av mina crappy förutsättningar. Jag betalar. Jag ordnar. Jag fixar. Det är lugnt, jag tar hand om det. Jag styr upp. Som vanligt. Jag tycker ju ändå att jag förtjänar att bli firad på min student och så... Men det känns ju lite fel när det är jag själv som får se till att jag blir firad. Jag firar mig själv. Skulle egentligen lika gärna kunna sitta hemma med lite hämtmat från nåt fint ställe och dricka skumpa. Typ själv. För inte fan är det nån av de som "förväntas" fira mig som kommer göra det. Typ mina föräldrar. Mamma gör iofs så gott hon kan, hon skulle förmodligen kunna bjuda på maten och skumpan om jag satt hemma..
Nej. Fan. Här sitter jag och tycker synd om mig själv. Vad är det för sätt? Jag har ju säng och tak över huvudet. Och jag har ju släkten runt omkring mig. Ena halvan iaf. Även fast de är både knepiga, fattiga och något snåla. Jag har ju inget att klaga över, egentligen.. Men kan inte riktigt hjälpa att det känns tungt ibland. Att bli vuxen och spela mamma, pappa, opartisk, vuxen, tacksam, givmild och allt jävla skit. Jag orkar inte ibland! Varför fick jag inte bara vara liten..? Varför är det ingen som tar hand om mig..? Lilla Nemo som fick bli stor alldeles för tidigt.. Ta på sig vuxenrollen vid 7 års ålder. Ursäkta. Jag ska sluta klaga nu. Det är som det är. Inget att göra åt. Bara att ta nya tag imorgon. Som vanligt. Livet går vidare, trots att det känns tungt ibland.
Tack Marre. För att du hjälper mig. Det är ju inte ditt jobb. Ändå ställer du upp, så jag slipper dra hela lasset själv. Du är ovärderlig. <3
Det slog mig nu, - fan vad skönt det ska bli att gå ut skolan. Inga fler saker som ens föräldrar förväntas göra eller betala. Dvs - inga fler saker som som jag får göra och betala istället för mina föräldrar. Ingen annan vuxenroll än min egen att spela. Känns som jag burit både mamma- och papparollen i nästan hela mitt liv. Plus min egen. Mamma, pappa, barn - i en och samma kropp. Undra på att man är trött ibland..
Till er som tycker att jag sitter här och blottar alldeles för mycket, skriver för långt, för personligt och för seriöst, och precis vad jag tänker och känner istället för att skriva som man "borde" göra; Fuck you. Det kommer jag nämligen fortsätta med. Jag är otroligt dålig på att göra vad man förväntas göra, och vara som man förväntas vara. Lev med det - det tvingas jag göra.
Over and out.
/Kapten
Kommentarer
Trackback
