Bradålig dag..

Kvällen igår var speciell.. Satt mest och hängde på facebook, men sen såg jag Michael Jacksons minnesceremoni. Jag grät som ett litet barn. :( Särskilt på slutet, till We are the world och Heal the world. Och när dottern gick fram och satte ord på sin kärlek till fadern. Hu. Tårarna bara rann. Att en enda människa kan påverka en hel värld så mycket.. Men ärligt talat.. Det kändes rätt skenheligt. Alla artister som ställde upp och visade sin sorg, - vart fanns dem när han behövde stöd? Vart var dem när han stod åklagad? Hm.. Och visst, Brooke Shields grät.. Men hon är ju skådis.. Faktiskt lite svårt att ta det på allvar.. Men det var en fin ceremoni. Men som sagt, det kändes lite krystat och falskt. Som att artisterna ville få cred och visa sig duktiga för att de uppträdde.. Den som hedrade MJ mest fick flest kramar av familjen och i sin tur såg bäst ut i rent PR-syfte.. Hm. Skeptisk jag.

Efter ceremonin så gick jag över till Marre (!) och tog ett glas vin och pratade om allt och inget. Mest Michael Jackson. Såg den där Dangerous-turnén. :) Mycket trevligt. Fick dock reda på lite mindre trevliga saker, det var verkligen inget skoj. Kunde inte somna på flera timmar när jag kommit hem. Ångest, tankar, känslor, förvirring, rädsla, smärta, sorg, ilska, osäkerhet, hopplöshet, uppgivenhet i en enda röra. Och så ska man sova på det.. Hu. Ont. Svek. Blä. Så jävla typiskt. Don't trust nobody but yourself. :'( Besviken. Jag hatar när folk går bakom ryggen på en, så får man höra saker på omvägar. HATAR.

Idag har jag sovit, städat, diskat, promenerat i regnet, handlat för mina sista 20 kronor, hälsat på mamma och hämtat posten och tro det eller ej, - lagat mat till bara mig själv. Det blev vårrullar och ris. Nu sitter jag och ser NCIS. Fast det är ett avsnitt jag sett förut.. Försökt hålla mig sysselsatt hela dagen, så fort jag stannar upp och tänker eller känner efter så kommer ångesten igen. :( Upp med skygglapparna och trampa på bara. Orkar inte tampas med de känslorna igen.. Allt kommer tillbaka. Rädslan. Paniken. Vill bara rulla ihop mig i en boll och gömma mig. Fälla upp sköldarna och fly för livet. I vild panik. Vill krypa ur min egen kropp. Men det funkar ju inte.. Men i några dagar kan jag fly iaf.

Så jag åker ut på landet imorrn och tar lite semester från verkligheten.. Ska leka med Amelie, jobba och plocka smultron. Såna saker. Klättra i berget. Göra marmelad. Bada. Ska bli skönt. Jag hade åkt redan idag om jag inte har ärenden i stan innan 9 imorrn.. x( Kanske blir fika med släkten också. Från fastlandet. Om jag orkar..

Nu skiter jag i det här :P sitter ändå bara och ser på tv hela tiden..


Natti
/Kapten

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0