Captain Nemo

Lika bra att få det klargjort med en gång, så ni stackare som faktiskt inte alls vill läsa djupa blogginlägg slipper.

Så.. Nu ska vi se här.. Jag har dragit fram min bästa tänkar-stol (aka fulfåtöljen) - check! Jag har dämpat min hunger med knäckemackor med kaviar på - check! Jag har gjort o'boy - check! Jag har druckit upp o'boyen.. xD Ja.. ähum.. Då ska jag bara skriva ett sms och blanda ett nytt glas o'boy så kan jag börja skrivandet.

O'boy - check!

...

sms - check!

Nu så..

Jo, det som lyckades locka iväg mina tankar på äventyr just idag var ju den där religionslektionen. Det var mycket intressant, synd att jag verkade vara den enda som tyckte det.. Vi fick lära oss om hinduism och buddhism, och om olika teorier som förklarar människans existerande - darwinism, kreatism och raelism. Vi fick se en film, där b.la. Dalai Lama, Rael, och en 15-årig tokkristen Heather från Kansas berättade om deras respektive tro.

Jag ska inte sätta igång någon form av religiös debatt här, om det var det ni trodde. Inget "jag har rätt och du har fel", och inget "såhär är det! *lalala, hålla för öronen*". Nejdå, inget sånt. Bara några försiktiga iakttagelser.

Som tillexempel att knappt någon alls av de intervjuade svarade direkt på en fråga. Dalai Lama gav mystiska svar, som egentligen kunde tolkas lite som man ville. Inget ja, inget nej, inget rätt och inget fel. Vilket egentligen precis förklarar buddhismens ståndpunkt. Hon den kristna bruden verkade i det närmaste vara förälskad. Om inte i Gud, så åtminstone i sin egen (och andras) tro på honom. Hon log och fnissade hela tiden, och förklarade allt otroligt logiskt. Ungefär så logiskt som en nyförälskad förklarar de dåliga sidorna hos den utvalde. Ni vet. Inte partiskt alls, onej. Men för en utomstående så är det inte så många argument som faktiskt verkar vettiga. Ni vet. Lull - lull - lull - vettigt - lull - lull - lite vettigt - lull .. osv. Det verkar snarare som en människa som har hittat en så bekväm sanning att hon har slutat leta efter andra. Förstår ni? Någon som intalar sig en sak, och sedan tror på det. Någon som hittar en till synes rimlig förklaring till saker och ting, saker som man inte riktigt kan förklara.. Typ hur människan skapades. Eller hur man ska leva. Eller vad som är rätt och vad som är fel. Och hur skapades jorden? Såna saker. Svåra saker. Som ingen riktigt har några svar på. Så man kommer fram till teorier. Och ärligt talat - man kan ju faktiskt inte säga att hon Heather har fel. Det är ju strängt taget möjligt att det är som hon säger. Och med rätt argument så går det att "bevisa". Det är bara en tolkningsfråga. Men en sak är säker - det går inte att bevisa att hon har fel. Eller hur..?

Och det där med Raelismen.. Det är en religion med ca 60 000 människor runt om i världen som har kommit fram till att det är utomjordingska vetenskapsmän som klonat fram människor och satt ner dem på en planet. Dvs. jorden. Och nu lever de här 60 000 människorna i hopp om att få träffa de här utomjordningarna och få evigt liv. Eller nåt. Och det finns inga bevis för att deras teori stämmer. Men ärligt talat. Kan någon bevisa att den inte gör det..??

Sen har vi ju den mest erkända i dagens samhälle - darwinismen. Vi började som en yttepytteliten cell. Sen blev vi nån form av alger. Sen slemmiga djur. Sen krälande djur. Sen apor. Sen .. ja.. You know how the story goes. Det är ju den teorin man får lära sig i skolan. Går den att bevisa då..? Njaej.. Egentligen inte. Det finns ju bevis. Vetenskapliga bevis. Men det är samma vetenskapliga bevis som visat sig totalt felaktiga i flera fall. Jag menar, var det inte "vetenskapligt bevsat" att lobotomin funkade också? Det var ju så sant det kunde bli. Då. Eller - gjorde de det sant..? Och vad är det som säger att människor om 500 år inte kommer att sitta och skratta åt darwinismen tillsammans med ett gäng marsgubbar, skratta åt den så som vi gör åt lobotomin idag? Eller det här med att jorden var platt. Det var ju också stensäkert. Men hittills - så går det inte att bevisa att darwinismen har fel. Lika lite som det går att bevisa att någon av de andra teorierna är fel. Men det behöver inte per automatik betyda att den är rätt. Och det gäller för de andra med.

Dalai Lama däremot, vet ni vad han sa..? Han sade att vi kanske inte borde hänga upp oss så mycket på såna frågor.. Vi är ju ändå här, och nu dessutom.. Man kanske borde oroa sig mer för vad vi gör nu och så, och kanske fundera lite mindre på vad som hänt eller kommer att hända. Låta var och en hitta sin egen sanning. För alla teorier om allting, blir sant, så fort det finns någon som tror på dem. Det är nog som de religiösa säger - att i tron finns det makt. Fast jag tror inte det handlar om en specifik tro, utan en tro, vilken som helst. Om det nu handlar om att man behöver tro på ett högre väsen för att kunna skylla ifrån sig eller ha någon att tacka. Eller om det handlar om att tro på sig själv, att man klarar det där provet man varit så nervös för.

Sammanfattningsvis då; Min tolkan av allt det här, och ämnet religion i allmänhet, är att människan gärna vill personifiera saker och ting. Man vill ha en syndabock, en gud, någon att tacka, någon att dela saker med, någon som ger en någon mening med livet osv. Vi vill bli omhändertagna. Vi känner oss lite ensamma. Vi vill gärna skapa ett syfte med saker och ting, för att det känns bättre då. Medvetet eller omedvetet. Problemet är att man kanske är så snabb med att skapa ett syfte i saker, att man missar det som kanske fanns där från början.. Syftet med livet kanske är just det - att leva. Måste vi vara så jävla pråliga, kan vi inte bara ta det lite lugnt och ta det som det kommer? Göra saker man trivs med, just för att man trivs med det. Våga ifrågasätta, testa saker, göra lite som man vill. Är vi inte djur ändå trots allt..? Men att vi försöker pressa oss in i ett ideal - som vi själva har skapat!? Hur sjukt är inte det? Vi skapar bilder och ideal som vi inte kan leva upp till, men istället för att ändra idealen så försöker vi ändra oss själva. Vi ger oss in i saker vi inte kan hantera, vi tar oss vatten över huvudet. Och ärligt talat - hur har det gått för oss..?

Om det nu är viktigt för någon att tro på något, låt honom/henne göra det då. Debattera gärna, diskutera, argumentera. Men det är en viktig bit av någons liv, det där med tro. Det ger styrka när man är svag. Och det är viktigt. Ta inte ifrån någon det. Det kanske bara är ett sätt att hitta styrka eller mening med saker och ting - men det är väl verkligt och sant om något är det!? Kanske inte den där gud finns, eller Jesus. "På riktigt". Men om nån mår bra av att tro på det så skadar det väl inte. Om jag mår bra av att tro på att det kommer ett liv efter detta - kan jag inte få tro det då? Om det gör mig lycklig? Om det ger mig en mening med livet. Då har det ju fyllt sin funktion ändå. Om någon faktiskt mår bättre av att äta sockerpillrena, kan hon/han inte få göra det då? Placebo-effekt eller inte. Det funkar ju uppenbarligen..!? Och det var ju det som var avsikten från början. Sen om det har med det faktiska medlet eller vårat eget huvud att göra - spelar det egentligen någon roll..?

Tåls att funderas på.

Man kanske skulle lägga mindre tid och energi på att bråka om vem som har rätt och lägga lite mer tid på att försöka ta hand om varandra istället.. För egentligen spelar det ju ingen roll vem som har rätt. Det kanske inte ens finns något "rätt". Man kanske bara ska respektera att var och en har olika teorier om saker och ting. För hur mycket man än bråkar, så kommer ingen kunna bevisa någonting. Så varför slösa bort hela livet på det? Vad tjänar det till? Är det verkligen det som är meningen med livet.?

Jag gillade iaf Dalai Lamas inställning; Var skeptisk. Testa saker. Skapa dig en egen uppfattning om saker och ting. Tro inte blint på vad andra säger.

Jag skulle vilja tillägga (om det nu ens är någon som orkat läsa såhär långt) - Lita inte blint på vad andra säger, men lyssna på och ta till dig det. Det behöver inte vara rätt, men det behöver inte vara fel heller. Ta av skygglapparna, lyssna, se, känn efter. Tänk själv. Och framförallt - tro. Det verkar tydligen som man mår bättre av det.

PS. Tips. Enligt en undersökning är buddhister lyckligare än andra. De lever efter att man ska vara snäll och göra bra saker mot andra. Och ta hand om sig själv. Och vara nöjd, glad och tacksam.