Hon vill men kan inte sooooova..
Tänker på den där sången Lovis sjunger i Ronja Rövardotter.. Den är fin.
Jag kan inte sova.. Har verkligen verkligen försökt, men det går inte. Får ingen ro. Huvudet bara maler och maler. En massa saker som jag inte vill ska vara där, men som är där ändå. :( Och en massa annat skit också för den delen..
Jag har börjat käka p-piller. För första gången i mitt liv. Har inte vågat förut, för flera i släkten som reagerat dåligt på det. Men nu jävlar. Det kan vara de som spökar.. Hormoner. Jag som är så hormonkänslig. Har hört att första 4-6 veckorna ska vara som en berg-och-dalbana. Ja, av känslor alltså. Upp, ner, rulla runt. Gråta, skrika, skratta, gapa, bråka. Jag visste ju att det skulle bli så. Har stålsatt mig. Så jag tänker fan inte ge med mig. Nej. Hell no. Men jag som brukar känna mig som en känslovulkan i vanliga fall.. Jisses.. Det är så jävla jobbigt.. Tanken är ju att det ska bli bättre. Alltså, att jag ska få lindrigare pms osv. Men första månaden ska tydligen vara som en enda jävla lång pms-månad. x( Jag som hatar pms. Reagerar tokstarkt på allt och ingenting.
OBS! VARNING!
Det kanske var det här tillfället man skulle ta i akt och be om ursäkt i förväg till alla som kommer råka ut för mig under de närmaste 4-6 veckorna. :P Nu vet ni vad det beror på iaf. Om det kommer bli som det är när jag har pms så kommer det inte bli så roligt.. Tar illa vid mig, överreagerar, uttrycker mig både mycket och starkt. Har ingen som helst kontroll, ser inte skillnad på pms:n och det "riktiga". Det känns ju likadant. Det är lika verkligt. Det gör lika ont och man blir lika ledsen. Eller glad. Jag blir framåt och på, och tillbakadragen och deppig. Allt i en enda soppa. Avfärda mig inte, då blir det värre. Försök bara ha lite överseende, och kanske påpeka lite försiktigt att det kan vara så att jag reagerar lite för starkt på grund av tabletterna. Inga direkta angrepp, då går jag i försvarsställning så det heter duga. Tvärvänder. Som en häst man drar i grimskaftet. Bara ett tips. Att ta det lite varligt. Prata lugnt och sansat, logiskt och försiktigt, men ändå bestämt. Ni ska naturligtvis inte ta ifall jag beter mig dumt, men det hjälper inte att komma med anklagelser, tro mig. Då bryter jag endera ihop eller blir skitförbannad. Om man säger, jag är inte så rationell när det handlar om hormoner. Det bara blir. Så nu vet ni det. Om jag går runt som en bomb som väntar på att explodera. Det är inte meningen. Jag försöker verkligen låta bli. Men kan inte hjälpa det, ibland bara händer saker som jag inte kan kontrollera. Så handskas med mig med de fina, snälla och fluffiga vantarna en tid framöver är ni gulliga.. Det är så tråkigt när det blir fel bara på grund av några jävla tabletter. :( Trust me, I know. Jag gör mitt bästa, men jag kanske ska ha en liten varningstext eller nåt på mig.. Jag menar absolut inget illa, men jag kommer vara hyperkänslig vad gäller mina ståndpunkter och värderingar framöver. Jag är tydlig i vanliga fall, men gissar att det kommer bli tusen gånger värre nu. Så snälla, dra inte upp nåt som det verkligen inte är värt att diskutera på en liv-och-död-nivå. :) Lite tips och sånt till er, mina söta små vänner! <3
Ibland är det bra med lite självkännedom.
Tiden har gått fort, snart kommer folket hem från Spanien. Och jag har naturligtvis inte gjort vad jag skulle :( men snart är det lov. Då ska jag faktiskt verkligen anstränga mig. Hm.. Känns som jag har sagt det förut :( aja, vi försöker igen då.
Förhoppningsvis kan jag ta med min lilla (stora) vovve ut på landet och spendera några dagar där.. Lättare att koncentrera sig på plugg när det inte finns så mkt annat att göra. Och jag längtar ju alltid ut på landet såhär på vårkanten :) Våren ska upplevas i naturen - och då menar jag inte den lilla dungen här utanför. Utan på landet, vid havet, under berget. Jag och våren. Bästa vänner. Kanske lite ridning, sång, piñacolada och långa promenader. Mm, det hade vart nåt det.
Nu ska jag försöka sova igen.. Ska upp i tid imorgon, gå till skolan och sen ta mig hem till mamma o hjälpa henne städa. Kanske lite klirr i kassan om man har tur.
Sleep tight, don't bite the bed bugs!
/Kapten
Jag kan inte sova.. Har verkligen verkligen försökt, men det går inte. Får ingen ro. Huvudet bara maler och maler. En massa saker som jag inte vill ska vara där, men som är där ändå. :( Och en massa annat skit också för den delen..
Jag har börjat käka p-piller. För första gången i mitt liv. Har inte vågat förut, för flera i släkten som reagerat dåligt på det. Men nu jävlar. Det kan vara de som spökar.. Hormoner. Jag som är så hormonkänslig. Har hört att första 4-6 veckorna ska vara som en berg-och-dalbana. Ja, av känslor alltså. Upp, ner, rulla runt. Gråta, skrika, skratta, gapa, bråka. Jag visste ju att det skulle bli så. Har stålsatt mig. Så jag tänker fan inte ge med mig. Nej. Hell no. Men jag som brukar känna mig som en känslovulkan i vanliga fall.. Jisses.. Det är så jävla jobbigt.. Tanken är ju att det ska bli bättre. Alltså, att jag ska få lindrigare pms osv. Men första månaden ska tydligen vara som en enda jävla lång pms-månad. x( Jag som hatar pms. Reagerar tokstarkt på allt och ingenting.
OBS! VARNING!
Det kanske var det här tillfället man skulle ta i akt och be om ursäkt i förväg till alla som kommer råka ut för mig under de närmaste 4-6 veckorna. :P Nu vet ni vad det beror på iaf. Om det kommer bli som det är när jag har pms så kommer det inte bli så roligt.. Tar illa vid mig, överreagerar, uttrycker mig både mycket och starkt. Har ingen som helst kontroll, ser inte skillnad på pms:n och det "riktiga". Det känns ju likadant. Det är lika verkligt. Det gör lika ont och man blir lika ledsen. Eller glad. Jag blir framåt och på, och tillbakadragen och deppig. Allt i en enda soppa. Avfärda mig inte, då blir det värre. Försök bara ha lite överseende, och kanske påpeka lite försiktigt att det kan vara så att jag reagerar lite för starkt på grund av tabletterna. Inga direkta angrepp, då går jag i försvarsställning så det heter duga. Tvärvänder. Som en häst man drar i grimskaftet. Bara ett tips. Att ta det lite varligt. Prata lugnt och sansat, logiskt och försiktigt, men ändå bestämt. Ni ska naturligtvis inte ta ifall jag beter mig dumt, men det hjälper inte att komma med anklagelser, tro mig. Då bryter jag endera ihop eller blir skitförbannad. Om man säger, jag är inte så rationell när det handlar om hormoner. Det bara blir. Så nu vet ni det. Om jag går runt som en bomb som väntar på att explodera. Det är inte meningen. Jag försöker verkligen låta bli. Men kan inte hjälpa det, ibland bara händer saker som jag inte kan kontrollera. Så handskas med mig med de fina, snälla och fluffiga vantarna en tid framöver är ni gulliga.. Det är så tråkigt när det blir fel bara på grund av några jävla tabletter. :( Trust me, I know. Jag gör mitt bästa, men jag kanske ska ha en liten varningstext eller nåt på mig.. Jag menar absolut inget illa, men jag kommer vara hyperkänslig vad gäller mina ståndpunkter och värderingar framöver. Jag är tydlig i vanliga fall, men gissar att det kommer bli tusen gånger värre nu. Så snälla, dra inte upp nåt som det verkligen inte är värt att diskutera på en liv-och-död-nivå. :) Lite tips och sånt till er, mina söta små vänner! <3
Ibland är det bra med lite självkännedom.
Tiden har gått fort, snart kommer folket hem från Spanien. Och jag har naturligtvis inte gjort vad jag skulle :( men snart är det lov. Då ska jag faktiskt verkligen anstränga mig. Hm.. Känns som jag har sagt det förut :( aja, vi försöker igen då.
Förhoppningsvis kan jag ta med min lilla (stora) vovve ut på landet och spendera några dagar där.. Lättare att koncentrera sig på plugg när det inte finns så mkt annat att göra. Och jag längtar ju alltid ut på landet såhär på vårkanten :) Våren ska upplevas i naturen - och då menar jag inte den lilla dungen här utanför. Utan på landet, vid havet, under berget. Jag och våren. Bästa vänner. Kanske lite ridning, sång, piñacolada och långa promenader. Mm, det hade vart nåt det.
Nu ska jag försöka sova igen.. Ska upp i tid imorgon, gå till skolan och sen ta mig hem till mamma o hjälpa henne städa. Kanske lite klirr i kassan om man har tur.
Sleep tight, don't bite the bed bugs!
/Kapten
Kommentarer
Postat av: Åsa
Vännen min, jag skulle älska dej även om dina hormoner skulle be mej dra åt helvete =)
Trackback
