Captain Nemo

Shit.. Vi ska hålla på med etik och moral idag.. Fan också.. Jag får sån äcklig ångest över sånt här.. Mår dåligt över att folk beter sig som de gör, och känner mig trängd och pressad när jag måste ta ställning till något så allvarligt. Jag tar det helt seriöst, det är väl därför det är så svårt. Hade jag varit oseriös så hade jag bara kunnat säga något och sen inte bry mig. Men jag är medveten om att det är riktiga problem i samhället, och jag tar det på allvar. Det är som att jag har personligt ansvar för att lösa de här moraliska problemen. Jag kan nog inte förklara det bättre. Det är som att någon ger mig dessa delikata dilemman på ett silverfat och sen står och tittar på lite rastlöst. Bara tanken på att någon sen kommer ifrågasätta det jag kommer fram till får mig att känna mig som en anklagad i en källare med tre biffiga poliser och en bländande lampa i ansiktet, ett förhörsrum. Herregud, jag är inte perfekt!!! Hjälp!! Jag vet inte!! Jag har inga svar!! Panik!

Puh, andas. Andas. Jag hatar det här. Jag har inga som helst problem med att reflektera över moraliska dilemman, diskutera och analysera. Snarare tvärtom, det är en av mina favoritsysslor. Men på beställning!? Och resultatet ska bli ett svar, ett ställningstagande!?

Hjälp....! :'(


Först ska jag se en PowerPoint-presentation om Etik... Jag återkommer. Hu, vad läskigt.