One of those days
Jag har såna där dagar. Såna när kläderna är antingen för små eller för stora, eller bara sitter jävligt obekvämt. Håret ligger fel och det kliar på ställen där man inte kommer åt. Ni vet, när det antingen är för varmt eller för kallt och man inte för sitt liv kan hitta en skön sovställning fast man är dödstrött? När man konstant längtar efter chips och kött, bakverk och choklad, fast man egentligen redan känner sig tjock, ful och klumpig. När man helst av allt bara vill ligga som en ynklig liten boll i nåns famn och bli klappad på huvudet av någon som viskar kärleksfulla ord.
De kommer ganska regelbundet och stannar ungefär en vecka, de här dagarna. Ni vet vilka jag talar om. De som stavas med tre stora bokstäver och i mitt fall innebär en berg-och-dalbana av känslor och humörsvängningar. Jag hatar dem. De brukar allt som oftast ställa till det för mig. Jag inser oftast inte förrän efteråt att det inte är alla andra som beter sig konstigt, elakt eller okänsligt utan jag som är hyperkänslig. När det är lite för sent. När jag fått mitt utbrott eller man bråkat om nåt helt oviktigt.
Jag försöker lära mig. Vänta ut stormarna och efter det se om det verkligen var något att bråka om. Men det är inte så lätt när det bor en tornado i ens kropp under den här veckan. Det är en lång vecka.
Läste om ett sånt där PMS-armband, som skiftade färg under den jobbiga perioden. Alla skriker i högan sky ut sin avsmak, men jag tyckte det var rätt smart jag. Hade behövt det för min egen skull om inte annat, så man vet vad som är på gång liksom. En påminnelse att allt kanske inte är så illa som det känns. Så man kanske hinner tänka tanken att det kan vara tiden på månaden, innan man agerar. En liten varningslampa på handleden. Skitfiffigt ju. Vill man inte ha ett sånt så är det ju ingen som tvingar en. Men när det kommer ut på marknaden så är det iaf jag som köper ett ganska omgående. Har en känsla av att det kan förebygga ganska mycket jobbigheter, iaf för min del som är så himla hormonstinn och känslostormande. Skulle underlätta både för mig själv och andra, men mest för mig själv tror jag.
http://www.aftonbladet.se/wendela/article8624098.ab
Klart slut, varulvstjut.
/Kapten
De kommer ganska regelbundet och stannar ungefär en vecka, de här dagarna. Ni vet vilka jag talar om. De som stavas med tre stora bokstäver och i mitt fall innebär en berg-och-dalbana av känslor och humörsvängningar. Jag hatar dem. De brukar allt som oftast ställa till det för mig. Jag inser oftast inte förrän efteråt att det inte är alla andra som beter sig konstigt, elakt eller okänsligt utan jag som är hyperkänslig. När det är lite för sent. När jag fått mitt utbrott eller man bråkat om nåt helt oviktigt.
Jag försöker lära mig. Vänta ut stormarna och efter det se om det verkligen var något att bråka om. Men det är inte så lätt när det bor en tornado i ens kropp under den här veckan. Det är en lång vecka.
Läste om ett sånt där PMS-armband, som skiftade färg under den jobbiga perioden. Alla skriker i högan sky ut sin avsmak, men jag tyckte det var rätt smart jag. Hade behövt det för min egen skull om inte annat, så man vet vad som är på gång liksom. En påminnelse att allt kanske inte är så illa som det känns. Så man kanske hinner tänka tanken att det kan vara tiden på månaden, innan man agerar. En liten varningslampa på handleden. Skitfiffigt ju. Vill man inte ha ett sånt så är det ju ingen som tvingar en. Men när det kommer ut på marknaden så är det iaf jag som köper ett ganska omgående. Har en känsla av att det kan förebygga ganska mycket jobbigheter, iaf för min del som är så himla hormonstinn och känslostormande. Skulle underlätta både för mig själv och andra, men mest för mig själv tror jag.
http://www.aftonbladet.se/wendela/article8624098.ab
Klart slut, varulvstjut.
/Kapten
Kommentarer
Postat av: Tilde
Jag håller med! Jag är precis likadan. Min kära pojkvän visste inte ens vad pms var och undrade vad det var för fel på mig. Han har fått sig en lektion. Han vet vad pms är nuförtiden.
Postat av: Neemo
Haha! Ja, det får dem ju reda på ganska snart :P det är ett helvete det där.. xD Fan vad smidigt det hade vart med ett armband!
Trackback
