Receptet på fred på jorden
http://www.aftonbladet.se/wendela/barn/article8547463.ab
Läste denna artikel nu för en liten stund sen. Jag bara kokar. Jag är en av de som utan att blinka skulle låta min son ha på sig rosa kläder eller nagellack, om han nu själv ville det. Och om min dotter hellre ville leka med bilar och traktorer och ha jeans och luvtröja så skulle hon självklart få det! Det är så självskrivet i mina ögon, men det är uppenbart att jag tillhör en minoritet. De flesta tycker tydligen att det är bra att klämma ner sina barn i någon form, sätta etiketter och riktlinjer för hur det ska vara, helt utan någon egentlig grund. Själv tycker jag att sålänge man behandlar andra med respekt och inte gör någon illa så finns det inga andra riktlinjer som prompt måste följas. Egentligen, så kommer allt annat i andrahand. Inte minst hur man klär sig eller vad man har för intressen. Ursäkta franskan, men vad fan spelar det för roll!? Det är så jävla fruktansvärt att redan de små oskyldigt nyfikna barnen har blivit inpräntade vad som är "rätt och fel" för olika kön eller samhällsgrupper. Vansinne!!
Barn är egentligen de som borde vara förebilderna! De mest obegränsade varelserna, fördomsfria, orädda, fulla av kärlek och helt utan hat. Det är en gåva!! Vi borde ta vara på den, inte trycka bort den och lära barn allt de inte kan, inte får, eller inte borde göra. Om vi vuxna bara hade gett fan i att redan från början vara negativa och missunnande mot våra barn. Låta dem utforska världen utan hårda ord och förmaningar, utan att nedvärdera eller förolämpa, utan att svartmåla allt som är utanför normen. Att uppmuntra frågor och undringar, att själv vara mer kritisk till alla regler om hur det "ska vara". Att tänka själv för helvete!!
Nej, låt barn vara barn och testa sina egna vingar, se själva vart stigen leder och komma fram till på egen hand vad de gillar och ogillar!! Det gör mig rent ut sagt illamående hur majoriteten av de s.k. vuxna människorna i världen förgiftar denna underbara obegränsade gåva som vi kallar barn! Illamående I tell you!! Vi borde FRÄMJA barnens fritänkande, inte ersätta det med fyrkantiga regler! Barn är varelser med egna tankar, känslor, frågor och talanger, vi borde uppmuntra dem om vi vill ha friska, sunda, starka, välmående individer runtomkring oss i framtiden!
Precis varenda jävla människa som mår dåligt i vårt samhälle mår så på grund av någon form av mobbing, kränkning, förtryck eller nedvärdering, angående hur de klär sig, sexuell läggning, utseende, tankar, tro, känslor eller annat. Och de som får andra att må dåligt är människor som i grunden själva mår dåligt för att de inte fick möjlighet att utvecklas åt de håll de önskade eller ville, och därför inte unnar någon annan det heller, eller förstår att det är okej att vara olika. Människor som kanske helt enkelt inte vet något annat sätt att hantera andra individer som inte följer normen än att banna dem. Människor som redan är nedpressade i en form som överhuvudtaget inte är byggd för att passa någon fritänkande människa.
SORGLIGT är vad det är. Ett fruktansvärt slöseri på det vackraste som finns, nämligen det oförstörda livet. Det är inget sammanträffande att barn är lyckliga och de flesta vuxna olyckliga. Ju mer drillade vi blir av andra, ju mer vi tvingas att göra ingrepp på oss själva, desto olyckligare blir vi. Fångade, ledsna, deprimerade, känner oss värdelösa, vilsna, förtryckta. En självuppfyllande profetia. Det är ingen nyhet att folk som har respektfulla människor omkring sig mår bra i sig själva. Att folk som kan få vara sig själv och bli uppskattade för det är de som är lyckliga.
Om alla kunde visa respekt för varandras olikheter så hade vi inte haft några krig, ingen rasism, ingen nazism, ingen fascism eller något hat överhuvudtaget. Tänk på det nästa gång du dömer någon. Om alla hade samarbetat och uppskattat varandras olikheter istället för att kränka och nedvärdera dem så hade vi haft ett samhälle där alla var lyckliga. Tänk på det nästa gång du klankar ner på någon. Tänk på det nästa gång du dumförklarar någon för att de tänker eller fungerar annorlunda än du. Tänk på det när du formar dina barn efter dina egna fördomar. Där har du receptet på fred på jorden, för den som undrade. Den ligger inte i uppfinningar eller organisationer, inte i att tvinga alla göra som man själv tycker är rätt, inte i religioner eller statsskick, inte i monarki eller republik. Den ligger i att respektera varandras olikheter. Din sambos, dina barns, din grannes, dina arbetskamraters, organisationernas, religionernas, andra länders och andra folkslags olika värderingar och känslor. Förtryckta människor är olyckliga människor, fria människor är lyckliga människor. Om alla slutade försöka tvinga in varandra i former så skulle vi ha fred på jorden. In case anybody wanted to know.
Läste denna artikel nu för en liten stund sen. Jag bara kokar. Jag är en av de som utan att blinka skulle låta min son ha på sig rosa kläder eller nagellack, om han nu själv ville det. Och om min dotter hellre ville leka med bilar och traktorer och ha jeans och luvtröja så skulle hon självklart få det! Det är så självskrivet i mina ögon, men det är uppenbart att jag tillhör en minoritet. De flesta tycker tydligen att det är bra att klämma ner sina barn i någon form, sätta etiketter och riktlinjer för hur det ska vara, helt utan någon egentlig grund. Själv tycker jag att sålänge man behandlar andra med respekt och inte gör någon illa så finns det inga andra riktlinjer som prompt måste följas. Egentligen, så kommer allt annat i andrahand. Inte minst hur man klär sig eller vad man har för intressen. Ursäkta franskan, men vad fan spelar det för roll!? Det är så jävla fruktansvärt att redan de små oskyldigt nyfikna barnen har blivit inpräntade vad som är "rätt och fel" för olika kön eller samhällsgrupper. Vansinne!!
Barn är egentligen de som borde vara förebilderna! De mest obegränsade varelserna, fördomsfria, orädda, fulla av kärlek och helt utan hat. Det är en gåva!! Vi borde ta vara på den, inte trycka bort den och lära barn allt de inte kan, inte får, eller inte borde göra. Om vi vuxna bara hade gett fan i att redan från början vara negativa och missunnande mot våra barn. Låta dem utforska världen utan hårda ord och förmaningar, utan att nedvärdera eller förolämpa, utan att svartmåla allt som är utanför normen. Att uppmuntra frågor och undringar, att själv vara mer kritisk till alla regler om hur det "ska vara". Att tänka själv för helvete!!
Nej, låt barn vara barn och testa sina egna vingar, se själva vart stigen leder och komma fram till på egen hand vad de gillar och ogillar!! Det gör mig rent ut sagt illamående hur majoriteten av de s.k. vuxna människorna i världen förgiftar denna underbara obegränsade gåva som vi kallar barn! Illamående I tell you!! Vi borde FRÄMJA barnens fritänkande, inte ersätta det med fyrkantiga regler! Barn är varelser med egna tankar, känslor, frågor och talanger, vi borde uppmuntra dem om vi vill ha friska, sunda, starka, välmående individer runtomkring oss i framtiden!
Precis varenda jävla människa som mår dåligt i vårt samhälle mår så på grund av någon form av mobbing, kränkning, förtryck eller nedvärdering, angående hur de klär sig, sexuell läggning, utseende, tankar, tro, känslor eller annat. Och de som får andra att må dåligt är människor som i grunden själva mår dåligt för att de inte fick möjlighet att utvecklas åt de håll de önskade eller ville, och därför inte unnar någon annan det heller, eller förstår att det är okej att vara olika. Människor som kanske helt enkelt inte vet något annat sätt att hantera andra individer som inte följer normen än att banna dem. Människor som redan är nedpressade i en form som överhuvudtaget inte är byggd för att passa någon fritänkande människa.
SORGLIGT är vad det är. Ett fruktansvärt slöseri på det vackraste som finns, nämligen det oförstörda livet. Det är inget sammanträffande att barn är lyckliga och de flesta vuxna olyckliga. Ju mer drillade vi blir av andra, ju mer vi tvingas att göra ingrepp på oss själva, desto olyckligare blir vi. Fångade, ledsna, deprimerade, känner oss värdelösa, vilsna, förtryckta. En självuppfyllande profetia. Det är ingen nyhet att folk som har respektfulla människor omkring sig mår bra i sig själva. Att folk som kan få vara sig själv och bli uppskattade för det är de som är lyckliga.
Om alla kunde visa respekt för varandras olikheter så hade vi inte haft några krig, ingen rasism, ingen nazism, ingen fascism eller något hat överhuvudtaget. Tänk på det nästa gång du dömer någon. Om alla hade samarbetat och uppskattat varandras olikheter istället för att kränka och nedvärdera dem så hade vi haft ett samhälle där alla var lyckliga. Tänk på det nästa gång du klankar ner på någon. Tänk på det nästa gång du dumförklarar någon för att de tänker eller fungerar annorlunda än du. Tänk på det när du formar dina barn efter dina egna fördomar. Där har du receptet på fred på jorden, för den som undrade. Den ligger inte i uppfinningar eller organisationer, inte i att tvinga alla göra som man själv tycker är rätt, inte i religioner eller statsskick, inte i monarki eller republik. Den ligger i att respektera varandras olikheter. Din sambos, dina barns, din grannes, dina arbetskamraters, organisationernas, religionernas, andra länders och andra folkslags olika värderingar och känslor. Förtryckta människor är olyckliga människor, fria människor är lyckliga människor. Om alla slutade försöka tvinga in varandra i former så skulle vi ha fred på jorden. In case anybody wanted to know.
Kommentarer
Trackback
