Sol och musik <3
Igår var jag så himla glad och tacksam över att solen värmt min arma kropp i flera dagar nu. Sen vaknade jag i morse och kunde konstatera att det var snöstorm ute. Uäck. Snöflingor stora som golfbollar ungefär. Blött. Slaskigt. Uäck uäck och dubbeluäck. Men nu har det skärpt till sig lite. Nog är det ännu slask och äckel på marken, men solen skiner iaf igen. Man får va glad för det lilla.
I september kraschade min externa hårddisk. Det kändes som hela mitt liv slogs i spillror. Allt borta bara. Alla bilder och dokument. Och MUSIKEN. Gode gud. Jag har fått leva på Spotify nu sen i november, genom diverse känslomässiga kriser. Inte ok!! Alla mina spellistor och alla låtar som inte finns på Spotify. Och alla filmer som jag har hamstrat. Alla gamla klassiker som knappt finns att få tag på längre. Guldkorn som jag hittat lite här och var hos folk. Alla mina favoritserier. Försökt ladda ner dem igen, men det är ju i princip omöjligt. Jag har inte haft råd att lämna in den på lagning/diskräddning förrän nu lite tidigare i veckan. De sade att jag inte skulle hoppas på för mycket, eftersom jag redan gjort det mesta av vad de gör. Så ringer de idag och bara "men du, vi har flyttat över alla dina grejer till en sprillans ny hårddisk nu. Den är färdig att hämtas"! Tjohoo liksom!! Jag utbrast i ett glädjetjut kombinerat med glädjeskutt lagom när jag lagt på. Tur ingen såg mig. Tänkte det nog var lunchdags och kastade mig iväg för att hämta min älskade hårddisk. Trippade fram på små rosa moln. I med kortet och betala bara, skiter i vad det kostar. Fast det blev faktiskt inte alls så dyrt som jag trodde det skulle bli. Dubbelbonus. Halvsprang tillbaka till jobbet och här har jag suttit nu sen klockan tolv och lyssnat på min musik. Importerat till Spotify och gjort listor. Lullat och gnolat och dagdrömt. Sitt-dansat och sjungit med, längtat till sommaren och tänkt ihop outfits till varje låt. Idag är jag lycklig. Tack datorfolk!
Det låter töntigt att hänga upp sig så mycket på materiella ting, men sån är jag. Det materiella är min trygghet. Alla minnen, alla känslor, allting sitter i mina saker. Jag värderar det som finns på den hårddisken så mycket att den skulle vara min prio ett att ta med om det skulle börja brinna. Den, mobilen, fotoalbumet, handväskan och mitt äldsta gosedjur. Jag har redan en krisplan för mina grejer, en krisplan för varje tillfälle. Vågar inte ens tänka tanken att bli av med mina kläder, mina skor eller mina böcker. De rymmer ju hela mig och definierar vem jag är. Själva prylarna är ju inte så dyrbara, men minnena de bär på är ovärderliga och affektionsvärdet går inte att sätta siffror på. (Det är mestadels därför som jag kommer bygga ett hus i sten sen när jag blir stor. Inte trä. För brandrisken alltså. Och även därför jag inte tar med mig fler viktiga saker än jag kan bära med mig på båt och flyg, in case of emergency. Även därför jag har så stor handväska. Här lämnas inget av värde i bagaget.) Så ni förstår!!
Nej, today's a good day folks! Och fredag dessutom!
Några timmar kvar, sen hjälpa mor med bilen, hämta lite post och sen åka hem och ta helg. Fy fan va gött. Bilen lagad och besiktigad, hårddisken (och allt på den) återuppstånden från de döda, färdigjobbad för veckan. Och jag vet nog att solen gömmer sig där bakom det grå.
Nej, nu ska jag återgå till att kela med den lilla lådan som givit mig tillbaks hallonen på tårtan. Lovely!
Over & out!
/Kapten
I september kraschade min externa hårddisk. Det kändes som hela mitt liv slogs i spillror. Allt borta bara. Alla bilder och dokument. Och MUSIKEN. Gode gud. Jag har fått leva på Spotify nu sen i november, genom diverse känslomässiga kriser. Inte ok!! Alla mina spellistor och alla låtar som inte finns på Spotify. Och alla filmer som jag har hamstrat. Alla gamla klassiker som knappt finns att få tag på längre. Guldkorn som jag hittat lite här och var hos folk. Alla mina favoritserier. Försökt ladda ner dem igen, men det är ju i princip omöjligt. Jag har inte haft råd att lämna in den på lagning/diskräddning förrän nu lite tidigare i veckan. De sade att jag inte skulle hoppas på för mycket, eftersom jag redan gjort det mesta av vad de gör. Så ringer de idag och bara "men du, vi har flyttat över alla dina grejer till en sprillans ny hårddisk nu. Den är färdig att hämtas"! Tjohoo liksom!! Jag utbrast i ett glädjetjut kombinerat med glädjeskutt lagom när jag lagt på. Tur ingen såg mig. Tänkte det nog var lunchdags och kastade mig iväg för att hämta min älskade hårddisk. Trippade fram på små rosa moln. I med kortet och betala bara, skiter i vad det kostar. Fast det blev faktiskt inte alls så dyrt som jag trodde det skulle bli. Dubbelbonus. Halvsprang tillbaka till jobbet och här har jag suttit nu sen klockan tolv och lyssnat på min musik. Importerat till Spotify och gjort listor. Lullat och gnolat och dagdrömt. Sitt-dansat och sjungit med, längtat till sommaren och tänkt ihop outfits till varje låt. Idag är jag lycklig. Tack datorfolk!
Det låter töntigt att hänga upp sig så mycket på materiella ting, men sån är jag. Det materiella är min trygghet. Alla minnen, alla känslor, allting sitter i mina saker. Jag värderar det som finns på den hårddisken så mycket att den skulle vara min prio ett att ta med om det skulle börja brinna. Den, mobilen, fotoalbumet, handväskan och mitt äldsta gosedjur. Jag har redan en krisplan för mina grejer, en krisplan för varje tillfälle. Vågar inte ens tänka tanken att bli av med mina kläder, mina skor eller mina böcker. De rymmer ju hela mig och definierar vem jag är. Själva prylarna är ju inte så dyrbara, men minnena de bär på är ovärderliga och affektionsvärdet går inte att sätta siffror på. (Det är mestadels därför som jag kommer bygga ett hus i sten sen när jag blir stor. Inte trä. För brandrisken alltså. Och även därför jag inte tar med mig fler viktiga saker än jag kan bära med mig på båt och flyg, in case of emergency. Även därför jag har så stor handväska. Här lämnas inget av värde i bagaget.) Så ni förstår!!
Nej, today's a good day folks! Och fredag dessutom!
Några timmar kvar, sen hjälpa mor med bilen, hämta lite post och sen åka hem och ta helg. Fy fan va gött. Bilen lagad och besiktigad, hårddisken (och allt på den) återuppstånden från de döda, färdigjobbad för veckan. Och jag vet nog att solen gömmer sig där bakom det grå.
Nej, nu ska jag återgå till att kela med den lilla lådan som givit mig tillbaks hallonen på tårtan. Lovely!
Over & out!
/Kapten
Kommentarer
Trackback
