Blogg..
Btw - om någon har lust att hjälpa mig göra om min fantastiskt tråkiga bloggsida så den ser lite roligare ut så är ni hjärtligt välkomna!! Jag som en gång var riktigt bra på dator-grejer, har ingen aning om hur man gör en snygg sida :'( Buhu.
SOOOOOL!!! <3 <3 <3
ÅÅHH, vilket härligt väder det är idag!! <3 Solen skiner som den aldrig gjort annat, och himlen är alldeles babyblå! Träden har ett vackert snötäcke och all snö bara gnistrar och glittrar! Me like! Ska äta nåt och städa lite, sen blir det bannemig en ordentlig långpromenad :) det var länge sen nu!
Jag mår bättre idag :) och igår! Igår hade jag svets på Christopher (hur det nu stavas?) Polhemsgymnasiet, med en sjöfartstvåa. Läser som en del kanske vet upp mina betyg, och svetsen var en av de kurser som krävde i princip att jag gick kursen helt igen. Det var superkul! :D Var jättenervös, som jag alltid är när jag ska till nåt nytt ställe.. Saker som "vart ska jag vara, och när? vart kan man parkera? vad är det för folk? kommer de titta snett på mig för att jag är så mycket äldre/tjej/rödhårig/konstig? vem ska jag äta med på lunchen? vart äter man lunch?" osv, bara ekade i huvudet och jag var naturligtvis helt skräckslagen. Fast inte utåt såklart. Tog ett djupt andetag, stängde in all (nästan) nervositet i en liten låda och frågade om vägen. :) Och det var inte alls så farligt!! :D Läraren var jättebra - trevlig, välkomnande, pedagogisk och lugn. Och tillochmed eleverna var trevliga! Eller, de flesta brydde sig inte, utan höll på med sitt :) passar mig precis. Träffade en gammal kompis lillasyster (enda tjejen där btw), och hon tog hand om mig och var snäll och visade så jag inte behövde känna mig så vilsen :P helt självklart. Snacka om annan miljö än ute på lövsta..
Dessutom gick det bra! :D Jag kämpade i flera timmar med att få den satans fogen att bli bra, men tillslut lossnade det! :D wonderful! Jag var SÅÅ stolt över mig själv!! :D Det var faktiskt riktigt roligt att behöva kämpa med nåt ordentligt :) det var längesen jag fick en riktig utmaning att bita i, och det väcker lite jävlaranamma och motivation. Det behövs just nu kan jag säga. Summa betyg - en toppendag!
Sen träffade jag pyskologen, försökte reda ut lite av allt som gör ont inuti och allt som snurrar.. Gick sådär.. Fortfarande fylld av tankar och ångest och känslor. Tycker det är jobbigt att allt ska vara en kamp. Tänk vad härligt om nåt kunde vara enkelt.. Inte allt, verkligen inte. Som jag skrev nyss så är det skönt med utmaningar ibland. Men bra utmaningar, som man inte känner är en övermäktig. Personligen tycker jag det är satans så svårt med relationer och folk. :( Men det är väl bara att kämpa på och hoppas att man fixar det. Det är svårt att ge upp när man är så förbannat upp över öronen förälskad. :P Men det känns bättre nu. Inte helt bra, men bättre. Det går åt rätt håll liksom, tror jag. Jag hoppas det iaf. Och jag hoppas det fortsätter så.
Nej, nu får jag sätta igång att städa så jag blir klar nån gång.. Städning är bra terapi.
Pusshej
/Kapten
Jag mår bättre idag :) och igår! Igår hade jag svets på Christopher (hur det nu stavas?) Polhemsgymnasiet, med en sjöfartstvåa. Läser som en del kanske vet upp mina betyg, och svetsen var en av de kurser som krävde i princip att jag gick kursen helt igen. Det var superkul! :D Var jättenervös, som jag alltid är när jag ska till nåt nytt ställe.. Saker som "vart ska jag vara, och när? vart kan man parkera? vad är det för folk? kommer de titta snett på mig för att jag är så mycket äldre/tjej/rödhårig/konstig? vem ska jag äta med på lunchen? vart äter man lunch?" osv, bara ekade i huvudet och jag var naturligtvis helt skräckslagen. Fast inte utåt såklart. Tog ett djupt andetag, stängde in all (nästan) nervositet i en liten låda och frågade om vägen. :) Och det var inte alls så farligt!! :D Läraren var jättebra - trevlig, välkomnande, pedagogisk och lugn. Och tillochmed eleverna var trevliga! Eller, de flesta brydde sig inte, utan höll på med sitt :) passar mig precis. Träffade en gammal kompis lillasyster (enda tjejen där btw), och hon tog hand om mig och var snäll och visade så jag inte behövde känna mig så vilsen :P helt självklart. Snacka om annan miljö än ute på lövsta..
Dessutom gick det bra! :D Jag kämpade i flera timmar med att få den satans fogen att bli bra, men tillslut lossnade det! :D wonderful! Jag var SÅÅ stolt över mig själv!! :D Det var faktiskt riktigt roligt att behöva kämpa med nåt ordentligt :) det var längesen jag fick en riktig utmaning att bita i, och det väcker lite jävlaranamma och motivation. Det behövs just nu kan jag säga. Summa betyg - en toppendag!
Sen träffade jag pyskologen, försökte reda ut lite av allt som gör ont inuti och allt som snurrar.. Gick sådär.. Fortfarande fylld av tankar och ångest och känslor. Tycker det är jobbigt att allt ska vara en kamp. Tänk vad härligt om nåt kunde vara enkelt.. Inte allt, verkligen inte. Som jag skrev nyss så är det skönt med utmaningar ibland. Men bra utmaningar, som man inte känner är en övermäktig. Personligen tycker jag det är satans så svårt med relationer och folk. :( Men det är väl bara att kämpa på och hoppas att man fixar det. Det är svårt att ge upp när man är så förbannat upp över öronen förälskad. :P Men det känns bättre nu. Inte helt bra, men bättre. Det går åt rätt håll liksom, tror jag. Jag hoppas det iaf. Och jag hoppas det fortsätter så.
Nej, nu får jag sätta igång att städa så jag blir klar nån gång.. Städning är bra terapi.
Pusshej
/Kapten
Segt..
Idag är en riktigt seg onsdag.. Vaknade rätt tidigt, för ont i kroppen för att kunna sova mer. Har väl mest väntat på besiktningstiden idag. Den som jag varit så nervös för.. Det kunde gått sämre antar jag, men kunde gått bättre också. Ska det vara så svårt att ha en bil som bara funkar..!? :( Trött på skiten.
Trött i övrigt också. Mentalt, fysiskt.
Men städningen på Baldersgatan är ÄNTLIGEN (efter lite om och men) färdig!!!! Så SKÖNT att vara av med den!!
Vet inte riktigt vad jag ska skriva.. Rastlös, men för trött för att orka göra nåt.. Igår var jag duktig och fixade upp bokhyllorna. Idag orkar jag inte fortsätta. Blir ofta så. Att jag sätter igång med något när jag känner mig inspirerad eller bara har farten uppe. Sen orkar jag inte göra klart, och allt står halvfärdigt.
Mycket tankar och känslor. Svåra att sätta ord på.
Nu ska jag nog gosa med katten. Snart ska jag ut i snöyran igen.. Kanske kan få rätsida på nåt av det som snurrar.
/Kapten
Trött i övrigt också. Mentalt, fysiskt.
Men städningen på Baldersgatan är ÄNTLIGEN (efter lite om och men) färdig!!!! Så SKÖNT att vara av med den!!
Vet inte riktigt vad jag ska skriva.. Rastlös, men för trött för att orka göra nåt.. Igår var jag duktig och fixade upp bokhyllorna. Idag orkar jag inte fortsätta. Blir ofta så. Att jag sätter igång med något när jag känner mig inspirerad eller bara har farten uppe. Sen orkar jag inte göra klart, och allt står halvfärdigt.
Mycket tankar och känslor. Svåra att sätta ord på.
Nu ska jag nog gosa med katten. Snart ska jag ut i snöyran igen.. Kanske kan få rätsida på nåt av det som snurrar.
/Kapten
Jaha..
Där fick man för att man trodde att allt var fluffigt och lättfixat..
Hell no. :'( Vad fan hände..?? Jag vet inte.
Jag vet inte alls.
??
Jag som trodde allting var bra.
Här ligger jag ensam, en fredagskväll, och har ingen aning om vad det var som blev fel.
Inte en jävla aning om varför du blev arg eller sur, inte en jävla aning om
varför allt helt plötsligt är mitt fel, eller varför du inte svarar på nåt.
Sover du? Vägrar du? Tjurar du? Varför? Orkar inte. Fattar inte.
Fuck it.
Hell no. :'( Vad fan hände..?? Jag vet inte.
Jag vet inte alls.
??
Jag som trodde allting var bra.
Här ligger jag ensam, en fredagskväll, och har ingen aning om vad det var som blev fel.
Inte en jävla aning om varför du blev arg eller sur, inte en jävla aning om
varför allt helt plötsligt är mitt fel, eller varför du inte svarar på nåt.
Sover du? Vägrar du? Tjurar du? Varför? Orkar inte. Fattar inte.
Fuck it.
Fredag, osäkerhet och massa massa snö!
Hej vad det snöar!! Stora mjuka snöflingor, massor av dem! Fluffigt! Alla klagar på snön, och visst är det lite bassligt.. Men helt ärligt, - det är tusen gånger bättre än slask och blött!! Härligt med en riktigt vinter här på ön!! :D
Mjaa.. :) Som fortsättning på inlägget från igår så ska jag bara säga att jag slapp ställa kniviga frågor och vara orolig. Tålamodet gav resultat (den här gången). Tydligen inget allvarligare än mycket att göra och trötthet. Så mänskligt. Och det kom fram alldeles av sig självt, utan några konstiga korsförhör eller press eller gråt eller nåt annat jobbigt. Helt fantastiskt!
Tyvärr slutar det ju inte här, även om jag hade velat det. Osäkerheten finns kvar (det är ju trots allt inte första gången jag hört de här förklaringarna och försökt lita på dem, bara för att sedan bli bedragen å det grövsta), men jag gör mitt allra allra bästa för att försöka dämpa den. Det är svårt, och riskabelt. Det är tryggt här inne bakom min sköld.
Litar man inte på någon så kan de inte såra en. Men då kan man inte älska eller bli älskad fullt ut heller. :/ Balansgången är så svår. Hur mycket får det kosta att vara säker på att inte bli sårad..? Var går gränsen? Ska man offra kärlekens äventyr bara för att vara trygg? Det skulle ju bli riktigt riktigt bra! Eller riktigt dåligt.. Hur ska man veta? Vilka kan man lita på? Finns väl tyvärr inget svar på det. Men det är väl som de säger, satsar man inget kan man inget vinna. Det är bara det att det gör ju så förbannat ont att förlora.. :(
Ska man förenkla saker så har man väl två alternativ när det är såhär. Eller - jag har det. För mig är det allt eller inget. Endera antar man utmaningen, eller så avböjer man. Något velande eller halvhjärtade försök är inte aktuellt i min värld. Endera tar man ett djupt andetag, ger sig hän, chansar, satsar fullt ut och kastar sig ut för branten - för att flyga, högt i det ljuva blå, eller falla hårt och krossas mot marken. Eller båda. Eller så står man tryggt kvar med båda fötterna på jorden, men får aldrig reda på om man skulle ha flugit.
Och nu är det ju så att jag inte vill dö nyfiken. Vill aldrig behöva undra - kunde det ha gått? Gick jag miste om något underbart? Så valet var egentligen inte så svårt. Inte när hjärtat väl hade sagt sitt, och nyfikenheten väckts. Jag tog ett djupt andetag och antog utmaningen. Och jag har inte ångrat mig. Man får det. Ångra sig alltså, det är helt okej. Man får välja fel, inse det och dra sig ur om det inte känns rätt. Men det känns rätt.
Och faktum är, att den där obehagliga känslan, osäkerheten, rädslan, som dyker upp lite då och då - som nu - inte är så stark (peppar peppar) och påträngande som den har varit. Den här fina, härliga människan som väckt mina känslor har faktiskt inte gett mig någon anledning att vara rädd. Inga lik i garderoben, ingen skrämmande otrohetsstatistik, inga läskiga aggressiva sidor, inga lögner. Jag är bara rädd ändå. För säkerhets skull. Det finns ju så mycket som kan hända, så många saker som kan låta bli att stämma, så mycket att vara rädd för.. Men jag är inte lika rädd, och rädslan avtar långsamt för varje gång han har tålamod och stillar min oro, för varje gång jag har tålamod och inte grips av panik. Tilliten växer - sakta, försiktigt, trevande, men likväl - den växer. Ibland måste man våga lita på någon annan, för att man ska kunna flyga.
Jag kastar mig ut, blundar, hoppas. Måtte jag inte falla.
Tänker på Aladdin, när han tar med Jasmine på den flygande mattan.
Han räcker henne handen, och säger;
- Litar du på mig?
- Va?
- Jag sa, litar du på mig?
- Jaa..?
Vad som händer sen, det vet ni säkert allihop :)
En helt ny värld, glitter, molnfluff, ljuv musik, fyrverkerier och allt det där.
Och nog stämmer det, i all sin symbolik - en helt ny värld väntar, om man bara vågar ta steget.
Och det slår mig, att man nog turas om att vara Jasmine.
Att våga ta den utsträckta handen och våga lita på den andra.
Vi kastar oss ut, blundar, hoppas, litar på varandra.
Det är lättare att våga flyga när man har någon att hålla i handen. <3
Mjaa.. :) Som fortsättning på inlägget från igår så ska jag bara säga att jag slapp ställa kniviga frågor och vara orolig. Tålamodet gav resultat (den här gången). Tydligen inget allvarligare än mycket att göra och trötthet. Så mänskligt. Och det kom fram alldeles av sig självt, utan några konstiga korsförhör eller press eller gråt eller nåt annat jobbigt. Helt fantastiskt!
Tyvärr slutar det ju inte här, även om jag hade velat det. Osäkerheten finns kvar (det är ju trots allt inte första gången jag hört de här förklaringarna och försökt lita på dem, bara för att sedan bli bedragen å det grövsta), men jag gör mitt allra allra bästa för att försöka dämpa den. Det är svårt, och riskabelt. Det är tryggt här inne bakom min sköld.
Litar man inte på någon så kan de inte såra en. Men då kan man inte älska eller bli älskad fullt ut heller. :/ Balansgången är så svår. Hur mycket får det kosta att vara säker på att inte bli sårad..? Var går gränsen? Ska man offra kärlekens äventyr bara för att vara trygg? Det skulle ju bli riktigt riktigt bra! Eller riktigt dåligt.. Hur ska man veta? Vilka kan man lita på? Finns väl tyvärr inget svar på det. Men det är väl som de säger, satsar man inget kan man inget vinna. Det är bara det att det gör ju så förbannat ont att förlora.. :(
Ska man förenkla saker så har man väl två alternativ när det är såhär. Eller - jag har det. För mig är det allt eller inget. Endera antar man utmaningen, eller så avböjer man. Något velande eller halvhjärtade försök är inte aktuellt i min värld. Endera tar man ett djupt andetag, ger sig hän, chansar, satsar fullt ut och kastar sig ut för branten - för att flyga, högt i det ljuva blå, eller falla hårt och krossas mot marken. Eller båda. Eller så står man tryggt kvar med båda fötterna på jorden, men får aldrig reda på om man skulle ha flugit.
Och nu är det ju så att jag inte vill dö nyfiken. Vill aldrig behöva undra - kunde det ha gått? Gick jag miste om något underbart? Så valet var egentligen inte så svårt. Inte när hjärtat väl hade sagt sitt, och nyfikenheten väckts. Jag tog ett djupt andetag och antog utmaningen. Och jag har inte ångrat mig. Man får det. Ångra sig alltså, det är helt okej. Man får välja fel, inse det och dra sig ur om det inte känns rätt. Men det känns rätt.
Och faktum är, att den där obehagliga känslan, osäkerheten, rädslan, som dyker upp lite då och då - som nu - inte är så stark (peppar peppar) och påträngande som den har varit. Den här fina, härliga människan som väckt mina känslor har faktiskt inte gett mig någon anledning att vara rädd. Inga lik i garderoben, ingen skrämmande otrohetsstatistik, inga läskiga aggressiva sidor, inga lögner. Jag är bara rädd ändå. För säkerhets skull. Det finns ju så mycket som kan hända, så många saker som kan låta bli att stämma, så mycket att vara rädd för.. Men jag är inte lika rädd, och rädslan avtar långsamt för varje gång han har tålamod och stillar min oro, för varje gång jag har tålamod och inte grips av panik. Tilliten växer - sakta, försiktigt, trevande, men likväl - den växer. Ibland måste man våga lita på någon annan, för att man ska kunna flyga.
Jag kastar mig ut, blundar, hoppas. Måtte jag inte falla.
Tänker på Aladdin, när han tar med Jasmine på den flygande mattan.
Han räcker henne handen, och säger;
- Litar du på mig?
- Va?
- Jag sa, litar du på mig?
- Jaa..?
Vad som händer sen, det vet ni säkert allihop :)
En helt ny värld, glitter, molnfluff, ljuv musik, fyrverkerier och allt det där.
Och nog stämmer det, i all sin symbolik - en helt ny värld väntar, om man bara vågar ta steget.
Och det slår mig, att man nog turas om att vara Jasmine.
Att våga ta den utsträckta handen och våga lita på den andra.
Vi kastar oss ut, blundar, hoppas, litar på varandra.
Det är lättare att våga flyga när man har någon att hålla i handen. <3
Catch the moment
Man ska skriva när man har allt i huvudet och det vill ut. Annars försvinner det.
Hade massor med välformulerade och djupa tankar igår, som var färdiga att sätta i print. Men då tänkte jag att "jag skriver imorgon istället, nu måste jag verkligen sova". Och nu är det borta. Eller, jag vet ju vad det var jag skulle skriva om, men det vill inte ut längre. Glöden har svalnat. Nu ligger det och vilar där inne. Jahopp. Kanske kommer tillbaka sen.
Mycket snö är det idag iaf. Tog nästan en timma att gräva fram bilen. Jag överlevde dock Visby-Roma tor. :) Bara det slutade blåsa så var det inte så farligt sen. Var duktig och var i skolan mao. Fast ingen inspiration.. :( Bara gegga i huvudet. Läste lite. Hjälpte inte så mycket. Det gjorde bara så jag längtar ännu mer till våren. :( Bläää.
Och vad är grejen med karlar som vrider ner gulligheten så fort de får sin tjej..? :( Dages ris till det. Nu förstår jag varför tjejer spelar svårfångade. De gillar när killarna är gulliga mot dem, när de anstränger sig.
Min är fortfarande gullig. Fast inte lika mycket.. Och inte lika ofta.. (-_-) Samtidigt så går det ju inte att tjata/tvinga fram.. Då får det snarare motsatt effekt. Så vad gör man då? När små hintar och uppmuntran inte funkar? Ska man bara låtsas som ingenting..? Avvakta..? Isf hur länge..? Det kan ju bero på nåt helt oväsentligt, som att han är sjuk o trött. Eller stressad. Eller bara inte tycker att man behöver antränga sig så mkt när man fått sin dam på kroken. Eller nåt helt annat. Äh.. Ingen idé att haka upp sig på det, då blir det ju bara värre. Men jag saknar dem, de små orden, lapparna, smsen vid lunchtid, att sova på armen. Allt det där som man inte behövde locka fram eller be om, utan som bara kom alldeles själv men som inte gör det lika mycket längre. Kanske bara en liten svacka. Kanske inte. Time will tell. I vilket fall som helst så tycker jag inte om det.
Hum hum humla.
/Kapten
Hade massor med välformulerade och djupa tankar igår, som var färdiga att sätta i print. Men då tänkte jag att "jag skriver imorgon istället, nu måste jag verkligen sova". Och nu är det borta. Eller, jag vet ju vad det var jag skulle skriva om, men det vill inte ut längre. Glöden har svalnat. Nu ligger det och vilar där inne. Jahopp. Kanske kommer tillbaka sen.
Mycket snö är det idag iaf. Tog nästan en timma att gräva fram bilen. Jag överlevde dock Visby-Roma tor. :) Bara det slutade blåsa så var det inte så farligt sen. Var duktig och var i skolan mao. Fast ingen inspiration.. :( Bara gegga i huvudet. Läste lite. Hjälpte inte så mycket. Det gjorde bara så jag längtar ännu mer till våren. :( Bläää.
Och vad är grejen med karlar som vrider ner gulligheten så fort de får sin tjej..? :( Dages ris till det. Nu förstår jag varför tjejer spelar svårfångade. De gillar när killarna är gulliga mot dem, när de anstränger sig.
Min är fortfarande gullig. Fast inte lika mycket.. Och inte lika ofta.. (-_-) Samtidigt så går det ju inte att tjata/tvinga fram.. Då får det snarare motsatt effekt. Så vad gör man då? När små hintar och uppmuntran inte funkar? Ska man bara låtsas som ingenting..? Avvakta..? Isf hur länge..? Det kan ju bero på nåt helt oväsentligt, som att han är sjuk o trött. Eller stressad. Eller bara inte tycker att man behöver antränga sig så mkt när man fått sin dam på kroken. Eller nåt helt annat. Äh.. Ingen idé att haka upp sig på det, då blir det ju bara värre. Men jag saknar dem, de små orden, lapparna, smsen vid lunchtid, att sova på armen. Allt det där som man inte behövde locka fram eller be om, utan som bara kom alldeles själv men som inte gör det lika mycket längre. Kanske bara en liten svacka. Kanske inte. Time will tell. I vilket fall som helst så tycker jag inte om det.
Hum hum humla.
/Kapten
<3
I could feel it from the start
Couldn’t stand to be apart
Something 'bout you caught my eye
Something moved me deep inside
I don't know what you did boy
But you had it
And I’ve been hooked ever since
Told my mother, my brother
My sister and my friends
Told the others, my lovers
Both past and present tense
That every time I see you
Everything starts making sense
Ain't no other man
Who can stand up next to you
Ain't no other man
On the planet who does what you do
You’re the kind of guy
A girl finds in a blue moon
You got soul, you got class
You got style with your bad ass
Ain’t no other man it’s true
Ain't no other man but you
Never thought I'd be alright
‘Til you came and changed my life
What was cloudy now is clear
You’re the light I needed
You got what I want boy
And I want it
So keep on giving it up
So tell your mother, your brother
Your sister and your friends
Tell the others, your lovers
Better not be present tense
Cause I want everyone to know
That you are mine and no one elses
You are there when I'm a mess
Talk me down from every stress
Give me strength boy you’re the best
You’re the only one who’s ever passed every test
Couldn’t stand to be apart
Something 'bout you caught my eye
Something moved me deep inside
I don't know what you did boy
But you had it
And I’ve been hooked ever since
Told my mother, my brother
My sister and my friends
Told the others, my lovers
Both past and present tense
That every time I see you
Everything starts making sense
Ain't no other man
Who can stand up next to you
Ain't no other man
On the planet who does what you do
You’re the kind of guy
A girl finds in a blue moon
You got soul, you got class
You got style with your bad ass
Ain’t no other man it’s true
Ain't no other man but you
Never thought I'd be alright
‘Til you came and changed my life
What was cloudy now is clear
You’re the light I needed
You got what I want boy
And I want it
So keep on giving it up
So tell your mother, your brother
Your sister and your friends
Tell the others, your lovers
Better not be present tense
Cause I want everyone to know
That you are mine and no one elses
You are there when I'm a mess
Talk me down from every stress
Give me strength boy you’re the best
You’re the only one who’s ever passed every test
Snö, grått, snörvel, prosit.
Det är grått ute, vill inte gå ut.. Ska gå hela vägen bort till mamma för att hämta bilen, sen få lite gjort på B-gatan. Är så jäkla trött på hyresgästernas nonchalans och drygheter. :( De skulle ha städat klart i helgen, men hade inte gjort ett bra jobb, sen skulle de städa igår, men OJDÅ, de hade inte rätt nyckel med sig.. Vilket de visste.. Och de kunde inte vänta på att jag skulle komma bort och låsa upp, för de skulle ju på bio. Ehum?? Hur i helvete tänker man då??
Aja.. Tar bara energi att bli arg. Men hur som helst så måste jag dit idag, det är bara 10 dagar kvar tills allt ska va klart. Och den här gången tänker jag inte vara en sån tidsoptimist som förra gången. Den här gången ska jag vara ute i god tid. Det som ska fixas är att möblerna ska ut ut lgh, lgh ska flyttstädas, och förrådet ska tömmas. Tar längre tid än man tror. Så jag borde verkligen verkligen gå nu... :(
Buhuu, vill inte ut i snön! :'( Inte när det blåser och äcklar sig! Bläää...
Ta på er varmt om ni ska ut idag!
/Kapten
Aja.. Tar bara energi att bli arg. Men hur som helst så måste jag dit idag, det är bara 10 dagar kvar tills allt ska va klart. Och den här gången tänker jag inte vara en sån tidsoptimist som förra gången. Den här gången ska jag vara ute i god tid. Det som ska fixas är att möblerna ska ut ut lgh, lgh ska flyttstädas, och förrådet ska tömmas. Tar längre tid än man tror. Så jag borde verkligen verkligen gå nu... :(
Buhuu, vill inte ut i snön! :'( Inte när det blåser och äcklar sig! Bläää...
Ta på er varmt om ni ska ut idag!
/Kapten
En bra fredag.
Jag kom jag upp i bra tid, hann med massa bra saker. :) Det är bra! Jag vaknade tillochmed av mig själv, och klockan var inte ens 10. Duktig Nemo!
Har städat, köpt startgas, tankat Brummels bil (!!), gått en skön promenad med trevligt sällskap, varit på stan, träffat Irene <3, mamma, Mirjam och massa.. :) Bara vandrat omkring och kollat.. Det känns så bra! Ibland glömmer jag bort att det finns en värld där ute med massa människor. :) Det var skönt och bara lulla runt och kika på allt och alla.
Och nu sitter jag här med min skinka och mitt potatismos och lyssnar på Michael Jackson. Kan inte låta bli att le lite åt en massa minnen.. Och jag känner saknad. Inte sådär så att det gör ont eller ger ångest, men vi hade bra roligt. Jag saknar det ibland. När vi hoppade i sängen i pyjamas så evinnerligt bakfulla och bara lyssnade på Michael Jackson och sjöng och skrattade. Jag skulle ljuga om jag sade att jag inte saknade det. MJs musik har alltid varit speciell och betytt väldigt mycket för mig, det är tråkigt att inte ha någon att dela det med. Vi hade förjävla skoj :)
Naj hu. Inte sitta här o bli sentimental :P ÅH!! :D Heal the world! I love it! Känner mig helt lugn, tillfreds och bara nöjd idag :D inte ens lite stressad..!? Wonderful! :)
Nu lite vin och ta en dusch, göra nåt av den här kvällen :)
Puss på er!
/Kapten
Har städat, köpt startgas, tankat Brummels bil (!!), gått en skön promenad med trevligt sällskap, varit på stan, träffat Irene <3, mamma, Mirjam och massa.. :) Bara vandrat omkring och kollat.. Det känns så bra! Ibland glömmer jag bort att det finns en värld där ute med massa människor. :) Det var skönt och bara lulla runt och kika på allt och alla.
Och nu sitter jag här med min skinka och mitt potatismos och lyssnar på Michael Jackson. Kan inte låta bli att le lite åt en massa minnen.. Och jag känner saknad. Inte sådär så att det gör ont eller ger ångest, men vi hade bra roligt. Jag saknar det ibland. När vi hoppade i sängen i pyjamas så evinnerligt bakfulla och bara lyssnade på Michael Jackson och sjöng och skrattade. Jag skulle ljuga om jag sade att jag inte saknade det. MJs musik har alltid varit speciell och betytt väldigt mycket för mig, det är tråkigt att inte ha någon att dela det med. Vi hade förjävla skoj :)
Naj hu. Inte sitta här o bli sentimental :P ÅH!! :D Heal the world! I love it! Känner mig helt lugn, tillfreds och bara nöjd idag :D inte ens lite stressad..!? Wonderful! :)
Nu lite vin och ta en dusch, göra nåt av den här kvällen :)
Puss på er!
/Kapten
Skoldag (!?) imorgon..
Det verkar som vi överlevde denna dusten.. :) Puh, skönt!
Kändes som ungefär ett ton tegelstenar föll av mina axlar.
Det som inte dödar härdar säger de.. Hoppas det stämmer.
Du och jag. Det är ju så det ska vara.
Förhoppningsvis får jag träffa Honom imorrn.
Då får vi se till att det blir bra helt enkelt.
Jag ska upp tidigt imorgon, för första gången på jag vet inte hur länge. Trädgårdsplanering med vuxenkursen hela dagen. Känns både roligt och förbannat jobbigt. Jag gillar (och då menar jag gillar som i jättesuperGILLAR) mina sovmorgnar.. xD Dessutom är torsdagar soppa-dagar på Lövsta. Det blir man aldrig mätt på. Men ska bli kul att sätta lite hjärnceller i rörelse efter ledigheten.
Mjo.. Då kanske man tillochmed kan sova lite inatt.. Nu när jag inte behöver ha massa ångest över att va osams med någon som jag absolut INTE tycker om att vara osams med. Eller, jag gillar iofs aldrig att vara osams med nån. Men poängen var att det hade vart bra att få lite sömn eftersom det blir en lång dag imorgon. Mycket längre än vanligt.
Måste nog gå upp redan vid 6.. x( Ggghh. Och då är det hundpromenad som gäller. Och sen ska jag GÅ till bussen också. Jag är inte överlycklig över att behöva gå ut och promenera när det är så satans kallt och inte ens solen är framme. Tur jag har en ordentlig overall nu iaf. Men ändå. Hade mycket hellre legat kvar i sängen. Burr.
Nej nu tog skinkmackorna och mjölken slut, så natti på er
/Kapten
PS. Fjärde dagen i rad jag kommer ihåg p-pillret! Yaay for me!
Kändes som ungefär ett ton tegelstenar föll av mina axlar.
Det som inte dödar härdar säger de.. Hoppas det stämmer.
Du och jag. Det är ju så det ska vara.
Förhoppningsvis får jag träffa Honom imorrn.
Då får vi se till att det blir bra helt enkelt.
Jag ska upp tidigt imorgon, för första gången på jag vet inte hur länge. Trädgårdsplanering med vuxenkursen hela dagen. Känns både roligt och förbannat jobbigt. Jag gillar (och då menar jag gillar som i jättesuperGILLAR) mina sovmorgnar.. xD Dessutom är torsdagar soppa-dagar på Lövsta. Det blir man aldrig mätt på. Men ska bli kul att sätta lite hjärnceller i rörelse efter ledigheten.
Mjo.. Då kanske man tillochmed kan sova lite inatt.. Nu när jag inte behöver ha massa ångest över att va osams med någon som jag absolut INTE tycker om att vara osams med. Eller, jag gillar iofs aldrig att vara osams med nån. Men poängen var att det hade vart bra att få lite sömn eftersom det blir en lång dag imorgon. Mycket längre än vanligt.
Måste nog gå upp redan vid 6.. x( Ggghh. Och då är det hundpromenad som gäller. Och sen ska jag GÅ till bussen också. Jag är inte överlycklig över att behöva gå ut och promenera när det är så satans kallt och inte ens solen är framme. Tur jag har en ordentlig overall nu iaf. Men ändå. Hade mycket hellre legat kvar i sängen. Burr.
Nej nu tog skinkmackorna och mjölken slut, så natti på er
/Kapten
PS. Fjärde dagen i rad jag kommer ihåg p-pillret! Yaay for me!
If you leave me, can I come too..?
Varför varför VARFÖR ska det behöva va så förbannat jävla svårt för!??!??
Vad enkelt allt hade varit om det hade funnits en manual till folk. Så man fattade liksom INNAN det blev krasch boom pannkaka. Om folk bara kunde öppna käften - "nu känner jag såhär" eller "jag är arg för att" eller "jag uppfattade såhär" eller "nej nu missförstod du, det var såhär jag menade". Så man visste hur man skulle göra för att det skulle bli bra. Jag försöker vara min egen manual. Förklara för folk hur man funkar. Tala om hur jag tänker och känner. I en perfekt värld hade de lyssnat, förstått och gjort likadant tillbaks. Så hade man hittat en bra mellanting-väg och allt hade vart frid och fröjd. Men inte då. Nej nej, att förvänta sig tankeläsning är tydligen inget ovanligt i den här världen. Själv var jag nog frånvarande på de lektionerna? Eller, jag fick faktiskt inte ens nån inbjudan. Vilket jag tycker är jävligt taskigt och orättvist.
Nu menar jag inte någon särskild person, utan i allmänhet. Ett fenomen som iaf jag stöter på jätteofta, inte bara vad gäller mig själv och mina människor. Utan mellan andra också. Fler än jag som lägger in en request till tomten om en människo-manual..??
Jag HATAR bråk! Hatar hatar hatar! Varför inte bara diskutera, sen när man är klar eller inte orkar mer - ett schyst "nej nu orkar jag inte prata om det här längre, kan vi komma fram till nåt konkret?" och så gör man det och så växer man och har lärt sig nåt nytt och nästa gång blir det bättre. VARFÖR KAN DET INTE FUNKA SÅ!!???!?!!??
Förbannade jävla människor.. Jo, jag också.. ALLA människor! Grundutförandet! Jävla släkte egentligen.. Ska göra det så satans svårt för sig.. Nej tacka vet jag djur!
Faan.
Och nu sitter jag här och har ont i magen. Tittar på klockan, på mobilen hela tiden,
fast att jag egentligen inte alls vill. Förbannat.
Det blev fan så mycket större än det hade behövt att bli.. Vill inte ha det såhär, vill inte.
Ont ont ont. Oljebyte ett par gånger bara.. Eller hur var det..? :/
De säger att om man klarar sig igenom den första tiden så blir det mycket lättare sen..
Inkörningsperiod liksom. Det är förbjudet att ge upp under inkörningen, eller hur..?
Det får man inte. Ge inte upp.. Jag älskar dig.
Hm. Blä.
/Kapten
Vad enkelt allt hade varit om det hade funnits en manual till folk. Så man fattade liksom INNAN det blev krasch boom pannkaka. Om folk bara kunde öppna käften - "nu känner jag såhär" eller "jag är arg för att" eller "jag uppfattade såhär" eller "nej nu missförstod du, det var såhär jag menade". Så man visste hur man skulle göra för att det skulle bli bra. Jag försöker vara min egen manual. Förklara för folk hur man funkar. Tala om hur jag tänker och känner. I en perfekt värld hade de lyssnat, förstått och gjort likadant tillbaks. Så hade man hittat en bra mellanting-väg och allt hade vart frid och fröjd. Men inte då. Nej nej, att förvänta sig tankeläsning är tydligen inget ovanligt i den här världen. Själv var jag nog frånvarande på de lektionerna? Eller, jag fick faktiskt inte ens nån inbjudan. Vilket jag tycker är jävligt taskigt och orättvist.
Nu menar jag inte någon särskild person, utan i allmänhet. Ett fenomen som iaf jag stöter på jätteofta, inte bara vad gäller mig själv och mina människor. Utan mellan andra också. Fler än jag som lägger in en request till tomten om en människo-manual..??
Jag HATAR bråk! Hatar hatar hatar! Varför inte bara diskutera, sen när man är klar eller inte orkar mer - ett schyst "nej nu orkar jag inte prata om det här längre, kan vi komma fram till nåt konkret?" och så gör man det och så växer man och har lärt sig nåt nytt och nästa gång blir det bättre. VARFÖR KAN DET INTE FUNKA SÅ!!???!?!!??
Förbannade jävla människor.. Jo, jag också.. ALLA människor! Grundutförandet! Jävla släkte egentligen.. Ska göra det så satans svårt för sig.. Nej tacka vet jag djur!
Faan.
Och nu sitter jag här och har ont i magen. Tittar på klockan, på mobilen hela tiden,
fast att jag egentligen inte alls vill. Förbannat.
Det blev fan så mycket större än det hade behövt att bli.. Vill inte ha det såhär, vill inte.
Ont ont ont. Oljebyte ett par gånger bara.. Eller hur var det..? :/
De säger att om man klarar sig igenom den första tiden så blir det mycket lättare sen..
Inkörningsperiod liksom. Det är förbjudet att ge upp under inkörningen, eller hur..?
Det får man inte. Ge inte upp.. Jag älskar dig.
Hm. Blä.
/Kapten
Mycket..
Mmjo, mycket har hänt på senaste. Har inte riktigt haft tid eller ork att skriva, har GJORT saker istället :P vilket ju är bra..
Inget gott som inte har nåt ont med sig. Eller nåt.
Hunnit med att fira jul, nyår, mysa runt i Endre, åka pulka, leka med folk osv.. Faktiskt riktigt nöjd med vintern so far detta året. Bästa på flera år. Fick en ordentlig overall nu till julen, så nu kan jag faktiskt busa runt i snön utan att frysa arslet av mig :) mycket bra!
Däremot har jag slarvat en del med vissa saker, som gjort att jag kommit av mig lite.. Jag som var så duktig med allt - gym, mat, promenader osv. :( Inte lika duktig nu.. Men ska inte ge upp utan försöka komma tillbaks. Very soon. Svårt att träna bara när hela kroppen bara gnäller om hur trött och matt och orkeslös den är.. Samma med resten. Mår inte tiptop, känner mig typ förkyld eller precis innan, sådär innan det bryter ut klokt. Har dessvärre gjort det i flera veckor. xD Orkar fan precis ingenting. Ser förjävligt ut hemma. Massor med "borden" som jag inte gjort.
Kommer lätt ur rutinerna när det blir massa ståhej. Bläää, det är tungt att komma tillbaka, blir som en ond spiral. Men nånstans ska man ju börja. Har faktiskt städat idag. Inte så mkt som jag borde ha gjort, men ändå. Bättre än inget.
Ångesten har blivit värre nu i ett par veckor, har slarvat med medicinen och inte rört på mig så mkt som jag behöver.. :( Det ställer till det ganska mkt.
Sen det här med relationer.. Fan vad det ska va svårt. :( Varför kan det inte bara vara fluffigt och perfekt jämt för?? Jag begriper mig inte på folk. Särskilt inte pojkvänner. Sen tänker jag nog på tok för mycket också.. Ibland. Eller..?? xD Suck. Känner mig som en stor förvirrad trasselsudd bara. Blä.
Saknar mina syskon.. Träffade Mattis nu över nyår, det var roligt! Men saknar resten också. <3
Naj hu. Nu ska jag gå ut på en promenad innan jag gräver ner mig för mycket i allt som rör sig i hjärta och huvud. Ingen idé att deppa ihop, det har jag varken tid eller ork med om jag ska kunna ta mig tillbaks i rutiner igen och ha minsta lilla chans att bli av med jävla skoljävlen. Sådetså.
På med skygglapparna och av med tankarna.
Hejrå.
/Kapten
Inget gott som inte har nåt ont med sig. Eller nåt.
Hunnit med att fira jul, nyår, mysa runt i Endre, åka pulka, leka med folk osv.. Faktiskt riktigt nöjd med vintern so far detta året. Bästa på flera år. Fick en ordentlig overall nu till julen, så nu kan jag faktiskt busa runt i snön utan att frysa arslet av mig :) mycket bra!
Däremot har jag slarvat en del med vissa saker, som gjort att jag kommit av mig lite.. Jag som var så duktig med allt - gym, mat, promenader osv. :( Inte lika duktig nu.. Men ska inte ge upp utan försöka komma tillbaks. Very soon. Svårt att träna bara när hela kroppen bara gnäller om hur trött och matt och orkeslös den är.. Samma med resten. Mår inte tiptop, känner mig typ förkyld eller precis innan, sådär innan det bryter ut klokt. Har dessvärre gjort det i flera veckor. xD Orkar fan precis ingenting. Ser förjävligt ut hemma. Massor med "borden" som jag inte gjort.
Kommer lätt ur rutinerna när det blir massa ståhej. Bläää, det är tungt att komma tillbaka, blir som en ond spiral. Men nånstans ska man ju börja. Har faktiskt städat idag. Inte så mkt som jag borde ha gjort, men ändå. Bättre än inget.
Ångesten har blivit värre nu i ett par veckor, har slarvat med medicinen och inte rört på mig så mkt som jag behöver.. :( Det ställer till det ganska mkt.
Sen det här med relationer.. Fan vad det ska va svårt. :( Varför kan det inte bara vara fluffigt och perfekt jämt för?? Jag begriper mig inte på folk. Särskilt inte pojkvänner. Sen tänker jag nog på tok för mycket också.. Ibland. Eller..?? xD Suck. Känner mig som en stor förvirrad trasselsudd bara. Blä.
Saknar mina syskon.. Träffade Mattis nu över nyår, det var roligt! Men saknar resten också. <3
Naj hu. Nu ska jag gå ut på en promenad innan jag gräver ner mig för mycket i allt som rör sig i hjärta och huvud. Ingen idé att deppa ihop, det har jag varken tid eller ork med om jag ska kunna ta mig tillbaks i rutiner igen och ha minsta lilla chans att bli av med jävla skoljävlen. Sådetså.
På med skygglapparna och av med tankarna.
Hejrå.
/Kapten
Tänk så det kan bli...
I'm the textbook definition of a rebel
I see the crowd moving left and I've got go right
I'm always in some trouble
To me life ain't fun unless you're in a good fight
So the more you're good to me
The more I try to get you to leave
All my life I've made excuses
Pushing you away, saying that you're not for me
All my life I ran from Cupid
I tried everything
In the end it was you
In the end, in the end it was you
All I wanna do is have a good time
Let the beat go through me and just take me away
You've been trying to get with me for a while
And I've been telling you to save that for another day
So the more you're good to me
The more I try to get you to leave
No no no
I never would've thought
You'd be the one
That I'd be with in the end
...
I never would've dreamed
That you and me
Were be together in the end
I see the crowd moving left and I've got go right
I'm always in some trouble
To me life ain't fun unless you're in a good fight
So the more you're good to me
The more I try to get you to leave
All my life I've made excuses
Pushing you away, saying that you're not for me
All my life I ran from Cupid
I tried everything
In the end it was you
In the end, in the end it was you
All I wanna do is have a good time
Let the beat go through me and just take me away
You've been trying to get with me for a while
And I've been telling you to save that for another day
So the more you're good to me
The more I try to get you to leave
No no no
I never would've thought
You'd be the one
That I'd be with in the end
...
I never would've dreamed
That you and me
Were be together in the end
<3 When two minds complete each other.
Remember those walls I built
Well, baby they're tumbling down
And they didn't even put up a fight
They didn't even make a sound
I've found a way to let you in
But I never really had a doubt
Standing in the light of your halo
I got my angel now
It's like I've been awakened
Every rule I had you breakin'
It's a risk that I'm takin'
I ain't never gonna shut you out
Everywhere I'm looking now
I'm surrounded by your embrace
Baby I can see your halo
You know you're my saving grace
You're everything I need and more
It's written all over your face
Baby I can feel your halo
Pray it won't fade away
I can feel your halo halo halo
I can see your halo halo halo
I can feel your halo halo halo
I can see your halo halo halo
Hit me like a ray of sun
Burning through my darkest night
You're the only one that I want
And I'm addicted to your light
I swore I'd never fall again
But this don't even feel like falling
Gravity can't forget
To pull me back to the ground again
~
<3 C.
Words aren't enough.
/Kapten
Well, baby they're tumbling down
And they didn't even put up a fight
They didn't even make a sound
I've found a way to let you in
But I never really had a doubt
Standing in the light of your halo
I got my angel now
It's like I've been awakened
Every rule I had you breakin'
It's a risk that I'm takin'
I ain't never gonna shut you out
Everywhere I'm looking now
I'm surrounded by your embrace
Baby I can see your halo
You know you're my saving grace
You're everything I need and more
It's written all over your face
Baby I can feel your halo
Pray it won't fade away
I can feel your halo halo halo
I can see your halo halo halo
I can feel your halo halo halo
I can see your halo halo halo
Hit me like a ray of sun
Burning through my darkest night
You're the only one that I want
And I'm addicted to your light
I swore I'd never fall again
But this don't even feel like falling
Gravity can't forget
To pull me back to the ground again
~
<3 C.
Words aren't enough.
/Kapten
Tankar om Tiden, Känslorna och Orken.
Idag är en rätt bra dag :) fick sova ut ordentligt (och sov faktiskt jävligt bra!!) och solen är framme. Det gör mycket. Kände mig pigg och på bra humör när jag kom hem, lagade till och med lunch. Det var faktiskt ett tag sen nu, får ta och skärpa till mig så jag inte tappar det nu när jag blivit så duktig.. Får skärpa mig angående träningen också, har slarvat nu i ett par veckor och bara kommit iväg en gång i veckan. Hugaligen. Det känns i ryggen. :( Stel som en pinne, ont och sover sämre. Skärpning!!
Men det var ju det där med Tiden. Och Orken. Båda en bristvara i mitt liv just nu. Tiden har väl alltid brustit, men Orken liksom kommer och går. På senaste har jag haft lite mer Ork än vanligt :) tack vare Rosafluffviruset, I suppose. Men samtidigt är det som att man lägger den Orken på annat än man borde.. :P Det blir liksom mer roligt gjort, än nyttigt. Inte bra. Och så Tiden. Den som ständigt lyser med sin frånvaro. Hur man än vrider och vänder så är det liksom alltid för få timmar på dygnet, och för lite ork för att kunna vara maximalt effektiv. Det resulterar i Ångest för min del. Det är inte så kul. Skulle behöva en dos uppåt och ett dussin sparkar i arslet om dagen.
Som det nu är är det ju Vinter-grejen som stressar mest. Förutom Skolan. Men den tar vi sen. Men Vinter-grejen - den som inbegriper att ställa undan sommarkläder och plocka fram vinterkläderna (som ligger lättillgängligt i förrådet, men själva förrådet är tämligen otillgängligt), handla saker som saknas till vintern (i mitt fall en hel jävla massa till bilen, en klok overall, saker till Tenor osv), plocka undan studsmattan (som alltid är blöt), underhålla pälsen på Tenor så den inte blir så jobbig, allt tar längre tid också.. Blä. Nu fick jag mer ångest. x'(
Och så Skolan. Vi hade möte igår, jag, rektorn och min handledare. Uff. Det är mycket kvar. Kommer inte hinna klart till jul som jag hade hoppats. Besviken på mig själv. Igen. Så det blir lite längre.. Dvs. målet flyttas ännu längre fram i tiden, jag blir less på mig själv, och det är en massa papper och skit som skall till höger och vänster - igen. Suck. Och när var det tänkt att jag skulle hinna med allt det jag skulle behöva göra då?? När dagarna går åt till att sova, äta, handla, tvätta, ta hand om djuren, städa, leta efter papper, fylla i papper, skicka papper, prata med försäkringskassan, CSN, skolan, och däremellan min lilla mamma ibland! När ska jag hinna laga bilen, städa ur förrådet, hjälpa mamma med lägenheten, fixa min egen lägenhet, träna Tenor, rensa ur allt skit osv?? Mmmggghhh!! Och så ska man hinna med att träna, sina kompisar, att ha egen-tid, och nu en liten söt människa som man helst av allt vill vara med jämt och hela tiden. TIDEN RÄCKER INTE TILL!!! Hör du det Gud?? Eller vem fan det nu är som bestämmer..
Och när jag jagar upp mig för att det finns för lite tid, och går runt och tänker på allt jag inte hinner med så blir jag trött och behöver vila en stund. Och då försvinner ännu mer tid och jag fick ännu mindre gjort, och ännu mer ångest!! Onda cirkeln. Kul grej.
Tomten - i år önskar jag mig mer Tid. Och Ork.
Känns bättre när solen är framme iaf. Om man nu ska försöka va lite positiv :P haha. Jag saknar ljuset. :( Som fan! Mår alltid bättre när det är mer ljus inblandat. Så faktum är att jag längtar lite efter snön. (Sa jag just det där?!?) Jo men det är sant, då blir det iaf lite ljusare. Fast den får inte komma innan jag hunnit köpa vinterdäck. Och en overall. Och en sele till T. Och hunnit plocka fram vantarna. Mina händer fryser ihjäl.. Hugaligen.
Nej, vad sägs om att jag ska sluta sitta här och låta Tiden slinka mig ur händerna och faktiskt göra nåt vettigt..? Jag har varit duktig idag, det tycker jag nog. Lagat mat och promenadat och allt. Men inte tillräckligt duktig. Aldrig tillräckligt duktig. Suck. Ibland önskar jag att jag hade varit som alla andra. Utan alla bokstäver och sånt. Varje dag är en kamp och aldrig når man upp till Kraven. Hur mycket jag än kämpar så räcker det inte, jag tycks aldrig komma i mål. Det är tröttsamt. Jävligt tröttsamt. :'( Men alternativet är att ge upp. Och det går ju inte. Även om det är lockande ibland när det känns tungt. Som nu. Men ger man upp så kommer man ju garanterat aldrig vinna. Fortsätter man kämpa så finns det iaf en chans.. Även om den känns jävligt liten ibland. Som nu.
Ursäkta romanen, men behövde få ur mig allt som gnager.
Just det, jag skulle ju skriva om Känslorna också - det kom bort i allt det svåra. Det enda jag skulle säga var väl att jag fick lite perspektiv sist när jag skrev om allt det bra och allt det jobbiga, och så pratade jag lite med Vickan förut. Kom fram till att det är nog precis såhär det ska va. Liksom att det ska vara läskigt, spännande och roligt, att det ingår i konceptet. Så det känns ju lite bättre. Ska försöka skärpa till mig och enjoy the ride, istället för att vara så nojig och orolig. Släppa kontrollen. Det är sjukt svårt, och det tar lång tid. But I'm getting there, sooner or later. I always do. Även om det tar lite längre tid och är svårt och jobbigt. Men det var ju det där med att ge upp.. Det kan man ju inte göra. Går det åt helvete så går det åt helvete, men så länge jag gör mitt bästa (utan att ta på mig allt ansvaret och ta ut mig fullständigt) så har jag iaf gjort så gott jag kan. Mer går liksom inte, hur mycket jag än oroar mig. Det blir vad det blir, och det hjälper inte att älta och noja, det gör snarare saken värre. Någon får gärna påminna mig om det här lite då och då?! Det är så lätt hänt att återfalla i gamla bekanta tanke- och beteendemönster.
A quitter never wins. A winner never quits.
/Kapten
PS. Detta var mitt 200:e inlägg. Förstå hur många tangent-tryckningar det blir :)
Men det var ju det där med Tiden. Och Orken. Båda en bristvara i mitt liv just nu. Tiden har väl alltid brustit, men Orken liksom kommer och går. På senaste har jag haft lite mer Ork än vanligt :) tack vare Rosafluffviruset, I suppose. Men samtidigt är det som att man lägger den Orken på annat än man borde.. :P Det blir liksom mer roligt gjort, än nyttigt. Inte bra. Och så Tiden. Den som ständigt lyser med sin frånvaro. Hur man än vrider och vänder så är det liksom alltid för få timmar på dygnet, och för lite ork för att kunna vara maximalt effektiv. Det resulterar i Ångest för min del. Det är inte så kul. Skulle behöva en dos uppåt och ett dussin sparkar i arslet om dagen.
Som det nu är är det ju Vinter-grejen som stressar mest. Förutom Skolan. Men den tar vi sen. Men Vinter-grejen - den som inbegriper att ställa undan sommarkläder och plocka fram vinterkläderna (som ligger lättillgängligt i förrådet, men själva förrådet är tämligen otillgängligt), handla saker som saknas till vintern (i mitt fall en hel jävla massa till bilen, en klok overall, saker till Tenor osv), plocka undan studsmattan (som alltid är blöt), underhålla pälsen på Tenor så den inte blir så jobbig, allt tar längre tid också.. Blä. Nu fick jag mer ångest. x'(
Och så Skolan. Vi hade möte igår, jag, rektorn och min handledare. Uff. Det är mycket kvar. Kommer inte hinna klart till jul som jag hade hoppats. Besviken på mig själv. Igen. Så det blir lite längre.. Dvs. målet flyttas ännu längre fram i tiden, jag blir less på mig själv, och det är en massa papper och skit som skall till höger och vänster - igen. Suck. Och när var det tänkt att jag skulle hinna med allt det jag skulle behöva göra då?? När dagarna går åt till att sova, äta, handla, tvätta, ta hand om djuren, städa, leta efter papper, fylla i papper, skicka papper, prata med försäkringskassan, CSN, skolan, och däremellan min lilla mamma ibland! När ska jag hinna laga bilen, städa ur förrådet, hjälpa mamma med lägenheten, fixa min egen lägenhet, träna Tenor, rensa ur allt skit osv?? Mmmggghhh!! Och så ska man hinna med att träna, sina kompisar, att ha egen-tid, och nu en liten söt människa som man helst av allt vill vara med jämt och hela tiden. TIDEN RÄCKER INTE TILL!!! Hör du det Gud?? Eller vem fan det nu är som bestämmer..
Och när jag jagar upp mig för att det finns för lite tid, och går runt och tänker på allt jag inte hinner med så blir jag trött och behöver vila en stund. Och då försvinner ännu mer tid och jag fick ännu mindre gjort, och ännu mer ångest!! Onda cirkeln. Kul grej.
Tomten - i år önskar jag mig mer Tid. Och Ork.
Känns bättre när solen är framme iaf. Om man nu ska försöka va lite positiv :P haha. Jag saknar ljuset. :( Som fan! Mår alltid bättre när det är mer ljus inblandat. Så faktum är att jag längtar lite efter snön. (Sa jag just det där?!?) Jo men det är sant, då blir det iaf lite ljusare. Fast den får inte komma innan jag hunnit köpa vinterdäck. Och en overall. Och en sele till T. Och hunnit plocka fram vantarna. Mina händer fryser ihjäl.. Hugaligen.
Nej, vad sägs om att jag ska sluta sitta här och låta Tiden slinka mig ur händerna och faktiskt göra nåt vettigt..? Jag har varit duktig idag, det tycker jag nog. Lagat mat och promenadat och allt. Men inte tillräckligt duktig. Aldrig tillräckligt duktig. Suck. Ibland önskar jag att jag hade varit som alla andra. Utan alla bokstäver och sånt. Varje dag är en kamp och aldrig når man upp till Kraven. Hur mycket jag än kämpar så räcker det inte, jag tycks aldrig komma i mål. Det är tröttsamt. Jävligt tröttsamt. :'( Men alternativet är att ge upp. Och det går ju inte. Även om det är lockande ibland när det känns tungt. Som nu. Men ger man upp så kommer man ju garanterat aldrig vinna. Fortsätter man kämpa så finns det iaf en chans.. Även om den känns jävligt liten ibland. Som nu.
Ursäkta romanen, men behövde få ur mig allt som gnager.
Just det, jag skulle ju skriva om Känslorna också - det kom bort i allt det svåra. Det enda jag skulle säga var väl att jag fick lite perspektiv sist när jag skrev om allt det bra och allt det jobbiga, och så pratade jag lite med Vickan förut. Kom fram till att det är nog precis såhär det ska va. Liksom att det ska vara läskigt, spännande och roligt, att det ingår i konceptet. Så det känns ju lite bättre. Ska försöka skärpa till mig och enjoy the ride, istället för att vara så nojig och orolig. Släppa kontrollen. Det är sjukt svårt, och det tar lång tid. But I'm getting there, sooner or later. I always do. Även om det tar lite längre tid och är svårt och jobbigt. Men det var ju det där med att ge upp.. Det kan man ju inte göra. Går det åt helvete så går det åt helvete, men så länge jag gör mitt bästa (utan att ta på mig allt ansvaret och ta ut mig fullständigt) så har jag iaf gjort så gott jag kan. Mer går liksom inte, hur mycket jag än oroar mig. Det blir vad det blir, och det hjälper inte att älta och noja, det gör snarare saken värre. Någon får gärna påminna mig om det här lite då och då?! Det är så lätt hänt att återfalla i gamla bekanta tanke- och beteendemönster.
A quitter never wins. A winner never quits.
/Kapten
PS. Detta var mitt 200:e inlägg. Förstå hur många tangent-tryckningar det blir :)
Över-fluffighets-risk!
Ja ja, jag vet. :P Kanske lite mycket fluffande.. Men det får ni stå ut med!! :P Satt och lyssnade på Sarah Dawn Finer's album (som förresten är riktigt bra!) och hittade en mycket söt låt. Som råkar stämma rätt bra för tillfället. Så jag tänker lägga upp texten här. Lev med det :) haha.
Sarah Dawn Finer - What if this is love
Enjoy!
/Kapten
Sarah Dawn Finer - What if this is love
I am hopeless, been denying my emotions
Clever answers, good excuses to almost everything
It's been hard for me to open the door
I'm afraid it's gonna be like before
But what if this is love I can see in your eyes
And what if all my strength is my weakness this time
I've been trying to protect my heart from getting broken, but baby, I've been so blind
’Cause what if this is love that I'm feeling
Love I can see in you eyes
I'm a cynic, always trying, to find reasons
Oh, it's not easy, letting go of my control
For the first time I'm loosing my cool
’Cause when I'm around you I act like a fool
Oh, I just wanna hold you
Tell you that I need you
This could be right
If I just let go of my pride
So if you really want me
Tell me how you feel inside
Oh, what if this is love
Baby, what if this is love
What if this is love
What if this is love that I'm feeling
Love I can see in your eyes
~Enjoy!
/Kapten
Kärlek och vad den ställer till med
Jaaa, Nemo är kär. xD There, I said it. Kämpade emot (mig själv) både länge och väl, men fick till slut kapitulera. Känner på det lite, försöker vänja mig vid tanken. Smakar på ordet. Kär. Kääär. Förälskad. Det tar emot lite. Väcker lite 3-årings-trots. Stora starka självständiga Nemo - kär? Njaaee.. Det innebär ju att vara sårbar och behöva förlita sig på någon annan. Det går ju inte. Eller..? Jag gillar inte att vara sårbar. Inte att behöva lita på folk heller. Fast det är himla trevligt att vara kär. Så det blir ju helt klart lite dubbelt..
Det är två saker som helt tydligt är skitjobbiga med att gå runt och känna såhär: det ena är att man inte får nåt som helst gjort. Ingenting! Hur är det möjligt? Det ger ju en massa energi. Mmjo, men när man sitter med huvudet bland molnen är det lite svårt att fokusera. Det andra är att jag är skitskraj. Alltså livrädd. Efter den senaste kraschlandningen - som jag nätt och jämnt överlevde, känns det som - är det svårt att sätta sig i planet igen. Jo, så kan man uttrycka det. Eller det klassiska - bränt barn skyr elden. Skitjobbigt att försöka lära sig hantera rädslan. Skitläskigt att riskera att bli sårad igen. Tusen "tänk om" som snurrar i huvudet. Jo, och en tredje sak, att jag är hemma mer sällan. Har dåligt samvete för katterna och hemmet. Okej, det är fler saker än tre som är jobbiga. Man måste kompromissa, gå runt och längta efter någon och sakna någon hela tiden, lära känna någon ny på ett nytt sätt, bra och dåliga sidor. Det tar på krafterna. Och ångesten blir värre.
Men.. Så finns det ju en hel massa bra saker också. Jag sover som en liten prinsessa, är gladare, går runt och har den där pirriga, rosa, glittriga, busiga känslan i magen och bröstet hela tiden. :) Har roligare, känner mig tryggare och mer avslappnad än på väldigt väldigt länge. Går runt och ser sådär allmänt dumlycklig ut. Hugaligen. :P Sjunger gör jag också. Och ler. Och känner mig ganska nöjd. Och allt det där som är jobbigt som jag nämnde förut, det är faktiskt lite spännande också.. Det SKULLE ju kunna bli jäkligt bra. Eller, för den delen, jäkligt dåligt. De veit man jo inte. Men det är spännande, pirrigt, farligt. Som att gå på upptäcksfärd. Och jag gillar ju upptäcksfärder. Även fast det är läskigt som fan och man ibland bara vill springa och gömma sig... Haha. Det roliga i allt är väl att när det känns som jag vill gömma mig så har jag faktiskt någonstans att göra det också. :P En alldeles trygg och varm famn som är bara min. Fast att den är en del av allt som skräms. Fast när man väl ligger där ihopkurad, så känns det där läskiga inte lika läskigt längre. Det farliga känns långt borta och lugnet kryper över en.
Det känns rätt gött faktiskt.
Skräckblandad förtjusning.
<3
/Kapten
Det är två saker som helt tydligt är skitjobbiga med att gå runt och känna såhär: det ena är att man inte får nåt som helst gjort. Ingenting! Hur är det möjligt? Det ger ju en massa energi. Mmjo, men när man sitter med huvudet bland molnen är det lite svårt att fokusera. Det andra är att jag är skitskraj. Alltså livrädd. Efter den senaste kraschlandningen - som jag nätt och jämnt överlevde, känns det som - är det svårt att sätta sig i planet igen. Jo, så kan man uttrycka det. Eller det klassiska - bränt barn skyr elden. Skitjobbigt att försöka lära sig hantera rädslan. Skitläskigt att riskera att bli sårad igen. Tusen "tänk om" som snurrar i huvudet. Jo, och en tredje sak, att jag är hemma mer sällan. Har dåligt samvete för katterna och hemmet. Okej, det är fler saker än tre som är jobbiga. Man måste kompromissa, gå runt och längta efter någon och sakna någon hela tiden, lära känna någon ny på ett nytt sätt, bra och dåliga sidor. Det tar på krafterna. Och ångesten blir värre.
Men.. Så finns det ju en hel massa bra saker också. Jag sover som en liten prinsessa, är gladare, går runt och har den där pirriga, rosa, glittriga, busiga känslan i magen och bröstet hela tiden. :) Har roligare, känner mig tryggare och mer avslappnad än på väldigt väldigt länge. Går runt och ser sådär allmänt dumlycklig ut. Hugaligen. :P Sjunger gör jag också. Och ler. Och känner mig ganska nöjd. Och allt det där som är jobbigt som jag nämnde förut, det är faktiskt lite spännande också.. Det SKULLE ju kunna bli jäkligt bra. Eller, för den delen, jäkligt dåligt. De veit man jo inte. Men det är spännande, pirrigt, farligt. Som att gå på upptäcksfärd. Och jag gillar ju upptäcksfärder. Även fast det är läskigt som fan och man ibland bara vill springa och gömma sig... Haha. Det roliga i allt är väl att när det känns som jag vill gömma mig så har jag faktiskt någonstans att göra det också. :P En alldeles trygg och varm famn som är bara min. Fast att den är en del av allt som skräms. Fast när man väl ligger där ihopkurad, så känns det där läskiga inte lika läskigt längre. Det farliga känns långt borta och lugnet kryper över en.
Det känns rätt gött faktiskt.
Skräckblandad förtjusning.
<3
/Kapten
A crazy little thing called love
When you stand so close to me
Im feeling butterflies
Is this the way that it's supposed to be
When I look into your eyes
All you have to do is say my name
Just a stutter more like butter
Since I met you boy my whole worlds changed
I can't hide this or deny this
Boy you got me catching feelings
Got me thinking baby your the one
I didn't understand the reason
That my heart was beating like a drum
I didn't understand the meaning
Then you opened up my eyes to
A crazy little thing called love
My bestfriends tell me Rihanna
what's got into you
I say Rihandra I can't explain
These feelings Im going through
Tell me girl it's not like you to fall this way
I try my best to wear a disguise
But it's written on my face
[J-Status]
Yeah
It's crazy It's amazing
It's the loving that you feeling
Put a tingle in your body every time you want a healing
Hey Rihanna
Baby girl for you missing the song yeah
So tell the DJ put the pon de replay
If you wanna
Come on my bajun baby
Let me take to jamaica
And introduce you to the real thing
For the loving where you are
So baby your my number 1 my number 2
So if its loving that you want
Baby you should make me your boo
Don't understand the meaning
This means crazy baby
I try my best not to show
But you know it's so crazy baby
Crazy little thing called love
("v")
Fluffigt
Allt tycks vara lite rosa och fluffigt nuförtiden. Sådär mysigt och gosigt och bra. Eller - nästan allt. Nu tillexempel känns det inte alls särskilt mysigt och bra. Jag håller på att tvätta. Och städa. Eller, jag borde städa. Men jag sitter mest här och slösurfar. Är extremt gosnödig. Har god lust att bara skita i allt idag och kura ner mig i soffan med en stor kopp te och några levande ljus. Med den där fina. Får överväga det en stund till..
För egentligen är det ju tänkt att jag ska tvätta klart, åka till gymet och träna, promenera Tenor, laga mat, göra mig vacker och sen gå ut och festa hela natten. Fast.. Det kanske går att komprimera listan till "tvätta klart, promenera Tenor, laga mat" och lägga till "mysa". Usch vad jag känner mig håglös idag.. Ynklig. Och det trots att solen faktiskt har varit framme hela dagen! Det gör mig glad! Alltid. Men idag räckte det liksom inte för att jag skulle orka allt.
BORDEN:
Jag borde - sortera papper (dvs ta tag i den där helveteshögen som ligger där borta, med blandade böcker, papper, skräp osv), rensa ur förrådet, bygga bokhyllan, skicka skåpet åt helvete, stoppa in alla jobbiga saker i förrådet (när det finns plats), gå igenom kläder, diska, plugga, hämta vintergrejerna ur förrådet.. Och en massa annat skit. Istället sitter jag här. Nej usch och fy vilken ångest jag fick nu.
Blir galen på Tenors gnylande och Pollys gapande. GAAAAHHH!!!! HÅLL KÄFTEEEN!!!! Polly kan inte bestämma sig för om hon vill vara inne eller ute, så hon gapar åt båda hållen - för säkerhets skull. Tenor vill gå ut och gå, men jag måste bli färdig med tvätten först. Tänk vad enkelt det hade varit om man kunde PRATA med varandra..!?
Nej nu måste jag gå ut och ta tvätten. Och göra lite jävla nytta.
Tjingeling.
Du. <3
/Kapten
För egentligen är det ju tänkt att jag ska tvätta klart, åka till gymet och träna, promenera Tenor, laga mat, göra mig vacker och sen gå ut och festa hela natten. Fast.. Det kanske går att komprimera listan till "tvätta klart, promenera Tenor, laga mat" och lägga till "mysa". Usch vad jag känner mig håglös idag.. Ynklig. Och det trots att solen faktiskt har varit framme hela dagen! Det gör mig glad! Alltid. Men idag räckte det liksom inte för att jag skulle orka allt.
BORDEN:
Jag borde - sortera papper (dvs ta tag i den där helveteshögen som ligger där borta, med blandade böcker, papper, skräp osv), rensa ur förrådet, bygga bokhyllan, skicka skåpet åt helvete, stoppa in alla jobbiga saker i förrådet (när det finns plats), gå igenom kläder, diska, plugga, hämta vintergrejerna ur förrådet.. Och en massa annat skit. Istället sitter jag här. Nej usch och fy vilken ångest jag fick nu.
Blir galen på Tenors gnylande och Pollys gapande. GAAAAHHH!!!! HÅLL KÄFTEEEN!!!! Polly kan inte bestämma sig för om hon vill vara inne eller ute, så hon gapar åt båda hållen - för säkerhets skull. Tenor vill gå ut och gå, men jag måste bli färdig med tvätten först. Tänk vad enkelt det hade varit om man kunde PRATA med varandra..!?
Nej nu måste jag gå ut och ta tvätten. Och göra lite jävla nytta.
Tjingeling.
Du. <3
/Kapten
Musik <3
Jahaja, här sitter jag och sjunger. :) Det är ju trevligt. Försöker låta bli att tänka på att det är superdåligt för mina stämband.. Kan inte låta bli. Sorry att jag inte skrivit på ett tag igen, jag har haft mycket trevligare saker för mig ;)
Bilfan gick inte igenom besiktningen :( så hela fredagsnatten låg jag i ett garage och skruvade på den.. Hela motorn sitter snett!? Aldrig sett nåt liknande.. Hm.. Spännande.. Drickade öl, skruvade bil och umgicks med massa skoj folk på fredagen alltså. Lördagen kan vi stryka från historien. -_- Mådde som ett spann skit.. Missade Maddis fest, FAN! Jag hade sett fram emot den som satan.. Blä. Aja. Så kan det gå ibland.. :(
Inte vart hemma så mkt på senaste.. :) Hehe.. Mii. Tycks ha insjuknat i Den Rosaglittriga Och Fluffiga Influensan litegranna.. Vet inte riktigt vad jag tycker om det.. :P Både ångestdämpande och ångestframkallande.. xD Hmm. Återkommer om det.
Det är pissväder ute.. :( Bläääää... Borde gå ut med kräket. Men jag skjuter på det en liten liten stund till.. :)
Ikväll ska jag gå över till Karin, se på NCIS och äta varma mackor med Karin, Kattis o Bella!! :D Mycket trevligt! Igår blev jag serverad kyckling med potatis och sås. Mycket gott. Och jag behövde inte ens diska efteråt! :D Wunderbar.
Här hemma har jag börjat hugga in på konserverna.. HMM. Inte kul. Det rubbar mina matvanor. De ska bara stå där i skafferiet sådär utifall-att. Det är ju inte meningen att jag faktiskt ska äta dem. Samma med frysen. Har egentligen massa mat i frysen, men det är ju inte meningen att jag faktiskt ska äta den.. Nu är mina grönsaker slut och jag känner mig helt desinspregnerad. Jag vill att mina saker ska räcka lika länge. Saker får inte ta slut, då måste jag ha nya. Men utan pengar blir det svårt. Har bara lite tomater, kål och morötter kvar. Tomaterna vill jag ju ha på mackorna. Vill ha gurka och purjo. Och sallad. GAAAHH!! Min vanliga pasta-tomat-gurka-skinka-purjo-salladsröra har blivit pasta-majs-champinjon-krossad-tomat-och-ketchup-röra.. :'( Det är INTE okej!! Det är FEL. Och snart tar créme fraichen slut också.. Hemska tanke. Och äggen. Hu. Inte äggen! :'( Mjölk har jag sparat pengar till.
Men jag tänker lite att jag borde inte nalla på mina matförråd, även om jag inte har så mkt val.. För jag lär behöva dem ännu mer sen i vinter när jag inte har några pengar alls och inget jobb.. :( Tänk om kriget kommer. Jag borde inte ta av mina hamstringar.. Jag vill ha gurka, purjolök och tomater!!! x'( Buuäääh.
Du får mig att må bra bra bra! Konstigt fladdrande i magen.
/Kapten
Bilfan gick inte igenom besiktningen :( så hela fredagsnatten låg jag i ett garage och skruvade på den.. Hela motorn sitter snett!? Aldrig sett nåt liknande.. Hm.. Spännande.. Drickade öl, skruvade bil och umgicks med massa skoj folk på fredagen alltså. Lördagen kan vi stryka från historien. -_- Mådde som ett spann skit.. Missade Maddis fest, FAN! Jag hade sett fram emot den som satan.. Blä. Aja. Så kan det gå ibland.. :(
Inte vart hemma så mkt på senaste.. :) Hehe.. Mii. Tycks ha insjuknat i Den Rosaglittriga Och Fluffiga Influensan litegranna.. Vet inte riktigt vad jag tycker om det.. :P Både ångestdämpande och ångestframkallande.. xD Hmm. Återkommer om det.
Det är pissväder ute.. :( Bläääää... Borde gå ut med kräket. Men jag skjuter på det en liten liten stund till.. :)
Ikväll ska jag gå över till Karin, se på NCIS och äta varma mackor med Karin, Kattis o Bella!! :D Mycket trevligt! Igår blev jag serverad kyckling med potatis och sås. Mycket gott. Och jag behövde inte ens diska efteråt! :D Wunderbar.
Här hemma har jag börjat hugga in på konserverna.. HMM. Inte kul. Det rubbar mina matvanor. De ska bara stå där i skafferiet sådär utifall-att. Det är ju inte meningen att jag faktiskt ska äta dem. Samma med frysen. Har egentligen massa mat i frysen, men det är ju inte meningen att jag faktiskt ska äta den.. Nu är mina grönsaker slut och jag känner mig helt desinspregnerad. Jag vill att mina saker ska räcka lika länge. Saker får inte ta slut, då måste jag ha nya. Men utan pengar blir det svårt. Har bara lite tomater, kål och morötter kvar. Tomaterna vill jag ju ha på mackorna. Vill ha gurka och purjo. Och sallad. GAAAHH!! Min vanliga pasta-tomat-gurka-skinka-purjo-salladsröra har blivit pasta-majs-champinjon-krossad-tomat-och-ketchup-röra.. :'( Det är INTE okej!! Det är FEL. Och snart tar créme fraichen slut också.. Hemska tanke. Och äggen. Hu. Inte äggen! :'( Mjölk har jag sparat pengar till.
Men jag tänker lite att jag borde inte nalla på mina matförråd, även om jag inte har så mkt val.. För jag lär behöva dem ännu mer sen i vinter när jag inte har några pengar alls och inget jobb.. :( Tänk om kriget kommer. Jag borde inte ta av mina hamstringar.. Jag vill ha gurka, purjolök och tomater!!! x'( Buuäääh.
Du får mig att må bra bra bra! Konstigt fladdrande i magen.
/Kapten
